what my heart felt like

Nio dagar tillsammans går alldeles för fort när man har så otroligt många dagar ifrån varandra. Jag har njutit av varje vaken sekund och varit så lycklig över att få ha honom nära. Så när vi pussades hejdå flygplatsen tidigt i måndags morse kändes det som att mitt hjärta sprack precis mitt itu och jag grät i flera timmar. Hur galet? Han kommer ju hem igen. Det är bara så långt till jul..    

Lite sömn och en ny dag gjorde dock gott för hjärtat och det kändes lite mindre trasigt nästa morgon, om än inte riktigt helt. Kanske blir det inte det förrän han kommer hem igen. 

Men nu är jag i alla fall tillbaka i verkligheten igen och tänkte hänga här och hos er lite mer framöver!

mest av allt...

...längtar jag efter fredag kväll kvart i sju. Längtar så mycket att jag nästan lyfter lite från marken. Då kommer jag att stå på flygplatsen och hoppa jämfota av lycka över att få se honom igen. I tio dagar kommer han att vara hemma från Indien och jag kommer att sitta som en koala på hans rygg vart han än går. Och i ett obevakat ögonblick kommer jag riva hans returbiljett. Så klart.

jag tänkte först..

...att jag skulle bjuda på foton från helgen men när jag satt och kollade igenom telefonen kände jag mig plötsligt alldeles för trött för en sådan kraftansträngning. Så jag hällde upp lite godis och parkerade mig i soffan framför ett avsnitt av Dallas istället. Fotona finns ju kvar imorgon också. 

Ha en skön söndagskväll hörni så hörs vi i veckan!

launch party tonight

För er som har missat det så har Volvo i dagarna lanserat sin nya FH-lastbil (min Markus finns citerad på sidan 9!) och med anledning av detta bjuder man därför till en stor launchfest på Scandinavium ikväll. Det vill man inte missa! Faktiskt. 



Så imorse tog jag på mig de nya klackarna...

..och drog iväg till jobbet i en skön fredagsoutfit som nog ska funka även ikväll.

Bara några timmar kvar nu, sedan väntar show, mingel, drinkar och en förhoppningsvis riktigt kul kväll.

Cheers! 

weekend snapshots

Jag åkte till Öland i torsdags kväll för lite helgrekreation och den gjorde himla fint.

Pappa och jag gjorde ett snabbesök på gården..

 ..och jag fotade några får utanför en kyrkogård.

Mamma, pappa och jag åkte finbil och stannade till vid några loppisar och strosade runt en stund.

Jag satt ute på den inbyggda verandan och läste inredningstidningar och fick en sån där tryckande höstkänsla i bröstet när jag såg det här fotot.

Varje morgon började jag så här.

Och så gick jag långpromenader med den här älsklingen. Så många jag kunde. Mitt hjärta är så svagt för honom att det går sönder lite varje gång jag tänker på att han snart kan komma att försvinna iväg till en ny familj. De är jättefina med honom och jag hoppas verkligen att han får komma till dem när vi nu inte kan ha kvar honom själva. Men mitt hjärta kommer aldrig att bli riktigt helt igen när han väl är borta. Det bara är så.

hemma igen...

..och känner mig så där lagom pepp över det, som alltid efter en helg på Öland. Imorgon känns det bra att vara tillbaka igen men ikväll parkerar jag mig i soffan med en kopp te och låter det blir första kvällen med tända ljus på väldigt länge. Hösten är inte långt borta nu. Det känns i luften. 

en helt crazy kväll

En fredagskväll på Öland är ingen vild tillställning, det får man ändå tillstå. Kvällens mest spännande event blev försöket att få liv i den lilla fotogenlampan.

Teamwork. Herregud vilket teamwork alltså.

En håller tändstickan och en håller insatsen med veke och fotogen. Man blir ju helt amazed.

Sedan satt vi där och tittade på lampan och pratade..

...och funderade.. och var mäkta imponerade över hur väl vi hade lyckats med uppgiften.

Mamma: Hur lång är sladden på den veken då? 

Jag och pappa: Eeh... mu?

Och i taket lyste blommorna.

Ikväll väntar kräftskiva hos vänner till familjen. Jag vet inte, jag bara gissar vilt här, men jag tror att det kan bli aningen mer fartfyllt.