första advent

Jag vaknade vid halv sju igår. En söndag. Utvilad. Vilken ljuvlig känsla. Jag hade planer för dagen men inte för en så tidig timme så jag tassade runt i lägenheten och letade fram adventssakerna. Hängde upp den vita adventsstjärnan med silverglitter på. Ställde fram den gamla adventsljusstaken, som jag tror kommer från morfars barndomshem. Tände det första ljuset. Satt vid bordet och lyssnade på Joni Mitchell i den stilla morgonen. Min alldeles egna stund på dagen.

När det ljusnat packade jag ner en påse lussekatter i väskan och kilade ner till butiken för att köpa lite nybakat bröd och julmust. En kort stund senare var jag på väg hem till Herr S med lite första-adventsfrukost.
Pling! Välkommen! Frukostmys och tända ljus. En fin start på första advent.

Det blev sedan en promenad in till stan. Gardininköp. Glad man. Inrett vardagsrum. Middag sedan. Lamm och rotfrukter, vin och dessert. Vi beundrade gardinerna en stund och pälsade sedan på oss och gav oss ut i den mörka, snöyra kvällen. Vi var på väg mot Lisebergs julmarknad.

Bland miljoner julljus gick vi runt och myste en lång stund. Med kalla kinder och röda näsor. Värmde oss med glüwine och fyllde godismagen med fudge. Klappade renar och pratade med sällsynta höns. En finfin kväll. Vi avrundade vår dag med varsin Irish coffee på en bar i närheten, och med utsikt över hela stan summerade vi en jättehärlig söndag.

jag smider planer

Oh joy! Det är fredag och jag sitter på kontoret och smider planer. I magen ligger eftermiddagsfikat och jag misstänker att jag inom kort kommer att få en extra energikick. När sockret letat sig ut i blodet, upp till hjärnan. Det måste vara bra för kreativiteten. Jag kanske borde ha ätit en kaka till.

Jag sitter nämligen och planerar en finsöndag för och med Herr S. Så som han gör för mig ibland. En sådan där dag då det enda man behöver göra är att ge sin tid. När allt annat är fixat och planerat inför. Jag har ett par bra idéer redan nu så det ska bli kul att klura lite till och sedan sätta ihop ett litet paket. Om jag får lite tid över på söndag ska jag berätta hur det blev.

Men än är det bara fredag och just nu längtar jag mest av allt efter en skön kväll i soffan. Jag är mjuk och mör i kroppen efter en timmes massage och misstänker att jag kommer att sova gott inatt. Imorgon ska jag träffa en efterlängtad vän för en heldag på stan. Då är det bäst att vara utvilad.

Hoppas att ni får en skön kväll.
I soffan, på after worken, i biosalongen eller var helst ni kommer att befinna er!

Listor är bra grejer.

don carlos

Det är alltid tråkigt när någon blir sjuk. Men igår kunde jag inte låta bli att glädjas lite över ett tillfälligt frånfälle på grund av sjukdom. Nu var det inte heller jag som var sjuk utan den person som spelar munken i Operans uppsättning av Don Carlos. Den roll som Herr S är reserv för.

Vid halv åtta satt jag i publiken och väntade. Nervös. Kanske för att jag visste hur nervös Herr S var. Men så plötsligt gick ridån upp, orkestern började spela och snart stod han där i sin svarta kåpa.

Tre och en halv timme försvann så fort. Vilken fantastiskt opera av Verdi. Avskalat och modernt rent sceniskt men med en musik som fyller hela bröstet och stundtals gör det svårt att andas. Efter vissa arior kunde jag höra hela publiken dra efter andan. Det var smäktande och storslaget. Som opera ska vara.

Och Herr S? Han gjorde en strålande insats. Så klart.

Blommor och nervös väntan. 

Ibland, om man ser dåligt, är det bra att ha en mobilkamera

så att man kan fotografera för att se vad det står.

världens finaste mamma

Hon är min. Hon är värd alla vackra känslor, tankar och ord jag kan uppbringa. Någon borde skriva en bok om henne. Om allt hon är, allt hon kan, allt hon varit med om. Kanske jag. Kanske gör jag det en gång. Det finns så mycket att berätta.

Så varför dessa känsloyttringar just idag kan man undra.
Jo, se här!

Paket i brevinkastet! Ni vet hur mycket jag älskar postpaket.

Lillasyster har spenderat en timme på att slå in paketet. På riktigt.
Mamma skrev och berättade.


Läsning.


Ett brev till. Med hemligt innehåll.

Spännande!

Titta! Mamma har stickat strumpor till mig.

Min mamma kom ihåg att jag satt vid köksbordet tidigt i höstas och tittade på strumpmönster i en av alla hennes tidningar. Hon valde ut garnet med omsorg. Åkte och letade i flera butiker för att hitta just det hon ville ha. Det fanns inte så hon valde ett annat. Ett jättefint. Och som pricken över i, röda rosetter. Jag som har iskalla fötter från september till maj. Jag kunde inte ha fått en finare present.

Och vad det var i kuvertet som inte fick öppnas innan paketet? Jo, det var noggranna tvättinstruktioner. Så att jag inte skulle tvätta dem och efteråt sitta med två små barnstrumpor i handen. Ull ni vet.

Min finaste, finaste mamma. Tänk om hon visste hur bra hon är.

under mitt paraply

Godmorgon! Hur har ni det idag? Har ni som jag kämpat er fram i snöstorm för att komma till jobbet eller fick ni en skön promenad i morgonsol? November är här med besked och jag kurar nog helst inomhus idag. Med kaffe och lite skön musik i lurarna känns det helt ok att dra igång tisdagen.
Det blir inget långt inlägg, jag ville bara säga hej och önska er en fin dag!


Under mitt paraply. Som är trasigt. Som alla paraplyn jag någonsin
ägt under mina år i den här stan. Det hör liksom till.





hej bloggen

Nu är det länge sedan jag var här känner jag. En hel helg har hunnit passera och jag har så klart massor av fina guldkorn med mig i bagaget. Minns ni överraskningen jag skrev om i fredags? Har ni undrat vad det var? Jag ska berätta. Håll i er. Vi hade en jättemysig kväll tillsammans, hemma hos mig!

Exakt klockan fyra kom Herr S och hämtade mig utanför kontoret och i samma stund som jag hoppade in i bilen fick jag ett sms med information om kvällen. Det här är vad den innehöll:

-Blommor
-Bubbel
-Mat
-Lussekattsbak
-Glöggprovning
-Skratt, samtal och kyssar

En härlig fredag helt enkelt!

Lördagen började tidigt för min del och redan vid halv nio kom Jenny förbi för gemensam resa mot Tjörn. Vi skulle på
k ö r l ä g e r. Varje gång jag säger det tänker jag på filmen American Pie och frasen "This one time, at band camp". För visst, det är ju lite speciellt, 60 vuxna människor på läger. Vi sjunger "Kösång" ur Drottningsholmsmusiken, när vi köar till maten. I stämmor. Ja, ni fattar ju själva. Men det är också otroligt roligt. Vi är ett kul gäng och de flesta har en skön distans till det hela. Så efter två dagar av sång, mat, godis, fika, kaffe, bullar, tårta och ännu mer sång landande jag hemma igår eftermiddag. Trött, glad, (minst två kilo tyngre),  och med huvudet fullt av julsånger. Vilken helg!

Imorse inledde jag den nya veckan med ett stort flin på läpparna. En vänlig kollega skickade den här låten till mig. Den ska jag lyssna på varje måndag från och med nu. Det är väl så vi alla har det, inte sant?

Jag tror att det här kommer att bli en toppenvecka, spännande tider väntar och jag känner mig taggad till tänderna!

Ska försöka hinna lägga upp ett par foton från helgen, lite senare ikväll.

nu är det fest

Det är ju fredag för sjutton! Här har jag redan tjuvstartat genom att festa loss på en kardemummakaka. Är det fredag så är det. 

Jag sitter på jobbet och utnyttjar rasten till att fundera. Inte så mycket på jobb som på vad det är för något spännande som händer klockan fyra. Jag vet inte. Bara att det är klockan fyra det händer. Då ska jag stå redo att bli upphämtad på kontoret.

Herr S har en plan. Han avslöjade det i onsdags och nu har jag otåligt gått och väntat och klurat i två dagar. Spännande som bara den är det. Jag har lovat att inte skruva upp förväntningarna men jag älskar överraskningar. Om det så innebär att bli upphämtad för en inspirationstur till Ikea med korv och glass efteråt så älskar jag det. Att någon har tänkt och planerat för att göra mig glad, det är stort. Jag värdesätter det verkligen enormt mycket.

Bara en och en halv timme kvar nu. Kakan är slut sedan länge. Kvar finns bara spänning och förväntan!

förändring

Jag ser mig själv som en person som söker och uppskattar förändring. Som lätt blir rastlös. Som vill vidare. Utvecklas och lära nytt. Som alltid är på väg någonstans.

Det är hur jag ser mig själv men är jag sådan?
För bredvid viljan att ta mig vidare finns den del av mig som njuter så otroligt mycket av det som är nu. Av att vara i stunden. För allting förändras förr eller senare och inte alltid när jag själv vill.

Och så kommer då dagen när jag ställs inför ett val. Förändring eller inte? Bli kvar i det trygga en stund till eller kasta mig ut i något nytt? Något nytt som egentligen är ganska likt det gamla, fast ändå inte. Något nytt som i sin tur kanske innebär fler chanser till utveckling men som kanske också blir mer ensamt än det jag har nu? Gå från att kunna mycket till att inte kunna alls. Startsträcka. Tvivel. Tro på sig själv. Misslyckas. Lyckas. Utvecklas.

Att det ska vara så svårt att skiljas från sitt nu-liv. Förändringen är det enda bestående och den tar mig vidare i livet. Vidare som människa. Men tusan vad jobbigt det är ibland.



vem kan segla förutan vind

Mamma och pappa sjöng den ofta för mig när jag var liten och skulle sova. En vacker, rogivande och allvarsam liten visa och det var med den som sången hittade in i mitt liv.

Under uppväxten blev det mycket sjungande och framför allt under skoltiden, men efter det kom jag bort från sången. Därför sökte jag mig efter ett tag till en fristående kör och blev antagen utan provsjungning. Jag sjöng sedan i ett antal år i Badrumskören bestående av jag, mig själv och Elin. En flerstämmig kör med gott självförtroende men utan någon egentlig utvecklingspotential.

För snart ett år sedan tog jag därför mod till mig och sökte till en riktig kör. Canto. Jag bävade inför uppsjungningen. Det hade trots allt gått nästan tio år sedan rösten var i någorlunda form. Jag följde dock med min vän Jenny till ett körrep och sjöng med så gott jag kunde. Med sopranerna. Vilken fullkomligt lysande sånginsats från mig. Inte. Men så blev det då i alla fall dags. Uppsjungningen. På darriga ben stod jag ensam i den stora salen och bakom pianot satt körledaren med spetsade öron. Visan jag fick sjunga var "Vem kan segla".

Visan som blev början till något nytt en gång för länge sedan, den blev början till något nytt igen. Jag blev antagen. Men inte som sopran utan som 2:a alt. Så nu förstår ni kanske exakt hur lysande min sånginsats var tidigare under kvällen.

Nu sjunger jag med kören en gång i veckan och vi uppträder ett par gånger per år. I fredags sjöng vi några låtar på Volvos Tjänsteårsfest på Svenska Mässan, kanske kan jag lägga upp några klipp från konserten här senare.

Och vind i seglen, det får jag bland annat av att sjunga, för det är så otroligt kul!

.

vilka fårskallar!

Idag fick jag hem två små akvarellmålningar från Agneta som har bloggen Stort och smått. Hon gör härliga målningar som för mina tankar till de små ulltussarna på ön där jag växte upp. Det känns härligt att kunna byta ut mainstreambilderna från Ikea till något genuint. Att de sedan inte riktigt passade i ramarna gör liksom ingenting, för på sitt sätt passade de så oändligt mycket bättre än de förra.
Kanske byter jag ramar vad det lider men till dess tänker jag bara njuta av de små grå där de hänger mellan de stora fönstren i vardagsrummet.

Ledsen för lite dassiga foton. Kvällsljus och mobilkamera. Kanske inte den bästa kombinationen. 

rosiga kinder och kalla öron

Efter gårdagens konsert var jag trött. Trött och upprymd på samma gång. Det är härligt att sjunga inför 1000 personer men efter adrenalinrus kommer sömnsus. Vi var dock ett gäng som gick vidare till en närliggande skybar. Med vacker utsikt över stan drack vi en öl och pratade ikapp veckan. En mysig inledning på helgen.
Smått överraskad kunde jag igår kväll konstatera att jag var i säng redan vid halv tolv. En minut över halv sov jag.

Ljuvligt utvilad efter nio timmars sömn vaknade jag imorse. Pigg och vaken. Vilken underbar känsla. Jag drog på mig träningskläderna och gick ut på en timmes promenad i snålblåst och duggregn. Vissa dagar når dåligt väder bara halva vägen fram. Morgonens promenad gav rosiga kinder, kalla öron och en happy feeling i hela kroppen.

Så här sitter jag nu, med nybryggt kaffe, nybakad bagel från Egg&Milk och äppeljuice från höstens resa till äppelmarknaden i Kivik. Som grädden på moset ska jag dessutom bli miljonär. Jag fick en finfin adventskalender av Herr S i veckan. Luckorna har jag lovat att inte öppna förrän det är dags (vilket känns stort, jag älskar chokladen i adventskalendrarna), men lotterna fick jag skrapa när jag ville. Så jag har sparat dem och väljer små tillfällen när det känns lite extra bra att bli rik. Idag är ett sådant. En mysig lördagsmorgon i november.

Ha en jättefin dag hörni!

Svart och silver var temat för årets konsert. Står man i mitten av kören får man se till att ha silverdetaljerna där de syns. Och skämmas ska man då rakt inte göra. Let's do it the American way.

The bigger the better.

 Lördagsmorgonmys

 

Den tjusiga adventskalendern. Till den fick jag middag och gott vin. Det är fint att bli bortskämd!

kanske för att den är så fin

Skyfallet var över lika fort som det kom men efteråt doftade det inte av våt asfalt som det gör på sommaren. Det var bara mörkt och kallt. Blöta löv mot blöt asfalt.

Vi gick genom stan och klev in på det lilla caféet där doften av nyrostat kaffe fyller varje vrå och samtalen är lågmälda och få. Värmen från den stora ugnen och de dämpade glödlamporna bjuder in till ro och musiken är en aldrig så lågmäld kuliss. Där blir stadens puls till korta ögonblicksbilder. Dit når inte bruset. Där stod vi vid ett fönster och betraktade strömmen av människor utanför. Alla på väg någonstans. På avstånd men ändå nära. Vi drack kaffe och åt nybakad rågbulle, med riktigt smör och cheddarost. Den godaste i hela stan.
Vi myste en stund i höstmörkret och pratade lite om helgen. Fredag imorgon. Redan. Det var ju finmåndag nyss. Jag vet. Tiden går fort när man har roligt. Livet går fort.

Kanske för att den är så fin.
Vardagen.

 

elin goes hollywoodfru

Med lockarna dansande runt axlarna lämnade jag frisören imorse, redo att möta mitt nya liv. Det som Hollywoodfru. Lyxiga bilar, poolpartyn, champagne och massor av shopping. En illusion som höll ända till busshållplatsen.
För hur fancy är det att åka fullpackad buss till jobbet med folk som i smyg stirrar på en och tänker "Herregud, hur i hela världen orkar hon fixa sig så där för en vanlig dag på jobbet?". Fast jag kände mig fin ändå.

För så här var det: jag bad om en liten demonstration av hur man gör lockar med plattång och fick då hela håret lockat. Tänk er dockorna som får håret lockat i tomtens julverkstad, ni vet på Kalle Ankas jul, så har ni en ganska rättvisande bild av mig före och efter. Fnissade lite när jag såg mig själv i ett skyltfönster på väg ut från frisören.

Dagen i övrigt har mest bestått av jobb. Och kaffe. Och ännu mer jobb. Jag har inte varit i närheten av något glamouröst lyxliv fast lite festligare än vanligt har det ändå varit. Inbillar jag mig.

Nu lämnar jag snart kontoret och styr mot gymmet. Första besöket sedan förra spinningklassen. Den fasansfulla. Det har helt enkelt tagit tid att återhämta sig.

Ha en skön kväll and wish me luck!

elin i bullerbyn

När jag imorse slog upp ytterdörren var det med en tyst liten spontansång på läpparna; "Heeeej mitt vinterlaaa..."

"...aaannd".

Vänta nu. Skulle det inte vara snö idag? Var det för de tre snöflingorna vid cykelstället man igår utfärdade en klass II-varning för regionen? Nog för att stan blir helt lamslagen när 1 cm snö täcker marken, men det här? Helt sonika fick jag byta dagens theme song och gick över till Joni Mitchells Carey istället. För glad kan man ju vara ändå. Med eller utan vintervita vyer.

Efter två timmar på kontoret börjar jag dock känna mig som ett av barnen i Bullerbyn. Ni vet, när de är i skolan och fröken går fram till fönstret och oroligt ser ut över den tilltagande snöstormen för att sedan säga åt Lisa, Olle, Lasse och de andra att det nog är bäst att de packar ihop sina saker och går hem innan det blir värre. Ungefär så känns det. För det har blåst upp nu. Så här sitter jag och väntar på att min chef ska komma och säga åt mig att det nog är bäst att jag går hem nu, innan det blir värre.

Vi kanske hörs.

happy Monday!

Jag vet. Det är måndag. Fem hela dagar till helg. Man borde känna sig lite tungsint. Men icke. Det är finmåndag, solen skiner och frosten bäddar in stan i ett vackert vitt skimmer. Jag vaknade med min happy song på hjärnan (lyssna här för lite happy feelings! (För er som inte når länken via mobil: Cat Stevens - Can't keep it in) ) och nynnade på den hela vägen till jobbet. Jag känner mig fin idag. Och glad. Och redo att möta en ny vecka. Dagar som denna vill jag ta tillvara på. Dagar som känns fina från start utan någon särskild anledning. Dagar som bara är. När man vaknar och känner sig lycklig.

P.S. Måste göra en liten uppdatering. Kika in hos Alexandra som skriver den härliga bloggen Lysande ögonblick! för tips om hur man laddar upp inför en ny vecka. Jag ska definitivt testa det på söndag!

jag är lycklig. jag upplever.

Underbart! Det är söndag och folket på det lilla berget börjar vakna till liv. Man drar barnvagnar och rastar hundar. Man går till bageriet och köper frukostbröd och man ger sig ut på söndagspromenad. Det är en fin dag. Frostvita tak gnistrar i den låga novembersolen och den blå himlen är oändlig. Tänk om alla höstdagar vore som denna. Tänk vilken tur att en del höstdagar faktiskt är det.

Gårdagen var en riktigt fin dag den också. Nästan som idag. Jag och Herr S började dagen med en frukost på ett café i stan tillsammans med goda vänner. En fin start på dagen, med samtal, skratt och en fantastisk frukost. Efter det tog vi oss ut till ett strövområde utanför stan och gick en lång promenad. Skog. Sjö. Doft från gran. Blöta löv. Höst. Jag är lycklig. Jag upplever.

Fin promenad gick över i fin eftermiddag på operan. Från en av logerna såg vi Sunset Boulevard och applåderade de vänner som var med på scenen. En fin föreställning på ett sorgligt tema. Klart sevärd. Men kläderna. Åh, dessa kläder. Vilka klänningar. Ljuvliga, kort och gott.

Kvällen tillbringade jag med bästa vännerna. Vi drack gott, åt onyttiga tilltugg och gav oss sedan ut i natten. Vi dansade till fotsulorna brände i skorna och klockan var alldeles för mycket. Vi gick hem genom stan och sa hej då vid kyrkan vars klockor snart skulle ringa in morgonen. Tusan vilken toppendag.

Och nu väntar nästa. Dags att dra på sig träningskläderna och ge sig ut på promenad.

Söndagskramar till er!

 

Fördelar med att vara tillsammans med en operasångare: Bra platser på föreställningarna. Man kan låna hans smink om man glömt sitt eget hemma.

Herr S scenkläder passar finfint!

(Tjejerna kommer kanske på bild senare)

rocky road fugde

Fredagsfikat är avklarat och de jordnöts- och marschmallowssprängda chokladbitarna gick med lätthet ner till eftermiddagskaffet. Själv tycker jag att det gick lite väl lätt och att jag kanske borde ha tänkt först och ätit sen. Som om det någonsin varit ett av mina starkare karatärsdrag.

Nu väntar någon timmes jobb sen tar jag helg. Herr S skulle se om han kunde fixa biljetter till Sunset Boulevard på operan ikväll. Jag hoppas. Annars gör vi något annat trevligt. Det är ju fredag för tusan. Vad som än väntar så blir det alldeles säkert fint.

Jag önskar er en riktigt härlig fredag och hoppas att ni har en fin helg framför er. Kram!

häng med så bakar vi!

Imorgon är det fredag. Fikafredag, och den här veckan är det min tur att stilla kollegornas sötsug. Härligt. Här ska göras godis. They'll never know what hit them. Häng på så får ni en sneak peak!

Ingredienserna, åtminstone de viktigaste. Själv kvalitetstestar jag dem alltid först. Eventuellt kan det påverka mängden av slutprodukten men det är försumbart.

Vattenbada chokladen tillsammans med lite smör. Kontrollera gärna att du har rätt mängd choklad.

Det gjorde inte jag. Blockchoklad funkar bra som nödfyllning.

Glöm inte den kondenserade mjölken. Det gjorde jag. Nästan.

Häll i marschmallows och jordnötter. Osaltade enligt receptet men jag tycker det blir snäppet godare med salta.

Efter tycke och smak.

Bred ut i en form och låt svalna i ett par timmar.

Njut.

Hur slutresultatet blev får ni se imorgon! Blev ni sugna på att göra dessa godbitar själva? Kika in här så hittar ni hela receptet.

Nu ska jag sjunka ner i soffan och dricka te ur min stora, prickiga temugg. Ha en fortsatt fin kväll hörni!