när världen fortfarande är oändligt stor

Jag sitter på vagnen till jobbet och tittar i smyg på den lilla pojken som har krupit upp på knäna och nu upprymd sitter och blickar ut mot älven medan vi rullar över krönet på Göta Älvbron. Han pekar och pratar och hans mormor eller farmor som sitter bredvid gör så gott hon kan för att hänga med i alla nya upptäckter och förklara när det behövs.
Jag njuter en stund av att få ta del av världen som den ter sig för någon som fortfarande har allting kvar att upptäcka. Fast egentligen läser jag tidningen. Så klart.