vore det inte för osten...

..så hade jag och Simon, killen i filmen I rymden finns inga känslor, kunnat vara soul mates. Typ. Och för er som inte sett filmen; killen har Aspbergers syndrom (precis som min bror Björn) och diggar cirklar, allt ska vara runt, runt! Fast handen på hjärtat så älskar jag nog alla former, men man kan ju låtsas lite. 

Jag kollar på nyhetsmorgon, käkar frukost och tänker att det hade varit trevligt med en morgontidning på helgerna. För ett år sedan var jag militant nej-sägare när de ringde och ville erbjuda en helgprenumeration på GP till ett så där himla bra pris. Men nu, nu har jag blivit ett år äldre och plötsligt både köpt bil (nu i veckan!), utvecklat en längtan efter morgontidning och överväger att bli hundägare då min bror blivit allergisk mot sin. Var ska det här sluta? Spännande.

Men nu väntar gymmet.

Önskar dig en jätteskön lördag!