Nio dagar tillsammans går alldeles för fort när man har så otroligt många dagar ifrån varandra. Jag har njutit av varje vaken sekund och varit så lycklig över att få ha honom nära. Så när vi pussades hejdå flygplatsen tidigt i måndags morse kändes det som att mitt hjärta sprack precis mitt itu och jag grät i flera timmar. Hur galet? Han kommer ju hem igen. Det är bara så långt till jul..
Lite sömn och en ny dag gjorde dock gott för hjärtat och det kändes lite mindre trasigt nästa morgon, om än inte riktigt helt. Kanske blir det inte det förrän han kommer hem igen.
Men nu är jag i alla fall tillbaka i verkligheten igen och tänkte hänga här och hos er lite mer framöver!
4 kommentarer:
Vad härligt men sorgligt.
Kärlek... och vips är det jul och han är tillbaka!
Förstår dig absolut! Det hjälper inte så mycket att han kommer tillbaka. Inte just där och då... :-(
Kram till dig!
Din bild säger mer än alla ord... Kram
Skicka en kommentar