i väntans tider

Det är måndag morgon och på det lilla kontoret, som inte är så litet egentligen, går alla i väntans tider. Brödet levereras alltid lite senare på måndagar än de övriga dagarna i veckan. Så har det alltid varit. Och kommer förmodligen alltid att vara. Det kikas nyfiket ut mot köket, springs upp och ner i trappan och dricks kaffe medan det väntas. Tålmodigt men lite så där som när man står vid starten och väntar på startskottet.

Medan jag skriver har brödet förmodligen landat i brödkorgen och ost, smör och grönsaker plockats fram.
Jag tänker att jag har det så himla bra. Frukost på jobbet. Det är nästan hur lyxigt som helst. Jag kommer aldrig att klaga över att brödleveransen är sen, ens om magen kurrar, för sjutton vad fint det är att bli bortskämd varje dag.

finaste familjen på besök

Riktigt alla kunde inte följa med. Lillasyster och yngsta lillebror var kvar hemma på Öland men mamma, pappa och äldsta lillebror anlände storstan i fredags kväll. Tiden gick fort men vi hade ändå mycket tid att umgås och prata. Det var det viktigaste. Jag hoppas att de kommer tillbaka snart igen för det är himla mysigt att ha dem här.

 Vi sov länge och åt god frukost.

 Sen fick lillebror fick en karta och gav sig ner på stan.

Jag, mamma och pappa styrde mot second hand-

butiken där vi fyndade stort och smått.

I Haga gick vi på antikvariat. På sådana kan man vara länge. 

Och lukta på gamla böcker.

Sen hittade vi en hattaffär med massor av fina hattar!

Män borde verkligen bära hatt oftare. 

Kvinnor också för den delen.

 

Efter strosande i Haga mötte vi upp lillebror för en fika.

   

  

  Efteråt inhandlades det skor och en X-Box.

Installation under koncentration.

Jag fick en kameralins i födelsedagspresent. Tusan så fint!

Mamma köpte vackra tulpaner och plockade ett par grenar 

och lite murgröna på gården.

Hon är den bästa, och finaste.

  På kvällen gick vi på restaurang och myste.

  Idag kramades vi hej då och det kändes 

lite sorgset i hjärtat när de åkt.

Men en uppfriskande promenad gjorde susen.

Nu sitter jag i soffan och njuter av en stilla söndagskväll. Tomt är det när alla åkt hem. Fast jag passar på att njuta lite av egentiden. Jag älskar att vara nära min familj och mina vänner men jag njuter nog nästan lika mycket av de stunder då jag får tid att umgås med mig själv. Det är ganska fint det också faktiskt.

ensam hemma

Det är tyst hemma.
Mamma, pappa och lillebror åkte hem för ett par timmar sedan och det känns lite ensamt och tomt. Så där som det gör när man har umgåtts och haft roligt med dem man håller av, och det plötsligt blir dags att ta farväl. För den här gången.

Så för att hålla humöret på topp har jag har fixat här hemma, gnolat på fina låtar och hållt mig sysselsatt med en riktig husmorssyssla. Eller vad sägs om att putsa upp gamla silverbestick? Jag tar mina första, stapplande steg som trettioåring och riktigt känner hur jag ger mig in på en ny arena.

Ok, jag överdriver. Att vara trettio är som att vara tjugonio, fast man är lite äldre. Men besticken blev i alla fall glänsande vackra och spegelvänliga. Jag tänkte att jag skulle skriva lite mer om helgen ikväll för nu ska jag ge mig ut i solen. Medan den fortfarande står högt ovan horisonten.

Hoppas att ni har en skön söndag och att helgen varit bra!

här kan ni också följa guldkorn..

Om man tycker att det är roligt att kika in här och läsa ibland och kanske vill hålla sig uppdaterad om nya guldkorn så har jag ett tips. Genom att prenumerera på bloggen, på bloglovin via länken nedan, så får man en liten blänkare när ett nytt inlägg finns publicerat. Lite smart faktiskt.
Sen finns ju RSS-funktionen i själva webbläsaren samt i listen till vänster här på sidan, smidigt och enkelt om man vill se när ett nytt inlägg är publicerat.

Följ min blogg med bloglovin

Kram så länge!

badkar och jag ska bara

Stunden när jag slår upp mina grönbruna kantas av orgelmusik och gospelsång under ekande kyrkovalv. I mitt huvud åtminstone. Jag vaknade utvilad! Jag har sovit i nästan åtta timmar. Den övermäktiga huvudvärken jag somnade med igår är borta. Livet är underbart igen.



Att gå och lägga sig på kvällen borde inte vara svårt, i synnerhet inte när man är så trött som jag oftast är när klockan närmar sig tio. Men precis som när jag var liten och inte ville gå och lägga mig så hittar jag nu hela tiden på en massa "jag ska bara", trots att jag egentligen vill krypa ner i sängen.

Jag minns att jag vid ett tillfälle när jag var runt sju år bara skulle skura badkaret innan jag gick och la mig, när klockan var way past bedtime. Vilka underbart tålmodiga föräldrar jag har.

Idag är det andra saker som håller mig uppe, men oftast är de lika meningslösa som det där badkarsskurandet. Vem tror jag att jag är? Askungen? Jag ska skärpa mig. Från och med snart.

Idag kommer mamma, pappa och lillebror David på besök och de stannar hela helgen. Det ska bli så himla roligt.

Och badkaret skurade jag igår kväll (fast i lagom tid).

en tidig morgon

Väckarklockan ringer och jag vaknar till. Jag har satt ett extra larm som jag bestämmer mig för att stänga av. Jag är vaken nu. Det är becksvart ute när jag försiktigt tassar ut ur sovrummet för att inte väcka Herr S som fortfarande dröjer i nattens drömmar.

Det känns ovanligt mörkt denna morgon, men så är det också januari och långt ännu till ljusa sommarmorgnar. Det är tyst i huset, bara lite skrammel från ett badrum ett par våningar upp. Men ändå. Lite tystare än vanligt. Jag skyndar lite. Halv åtta ska jag möta upp min vän på ett fik lite längre ner på gatan och jag vill inte vara sen. Klockan blir kvart över. Jag smyger in i sovrummet, pussar försiktigt hej då på kinden och tassar sen ut igen.

Det är tyst ute. Och stilla. Det är något fel på den stora dörren ut mot vägen. Den ska vara öppen så här dags men idag är den låst. Jag vrider om låset och går ut. Det är tomt vid hållplatsen. Jag väntar och vagnen är sen. Jag kunde lika gärna ha gått och varit där nu. Typiskt.

Jag lyfter handen och tittar på klockan och konstaterar att hon nu är halv. Jag låter handen falla igen. Och då, när handen är någonstans i höjd med fickan, händer det. Ljudet av en inbromsad vinylskiva ekar mellan väggarna i mitt morgontrötta huvud. Klockan är halv. Halv sju! Inte halv åtta. Inte konstigt att det var släckt i alla fönster. Alla inga människor var ute. Att den stora ytterdörren var låst. Att spårvagnen inte kom. Jag kollar klockan på mobilen men kan ändå inte riktigt förstå. Är det nu vi ställer om till sommartid?

Jag känner mig helt snurrig. Som om någon verkligen lyckats lura mig och att alla står bakom ett hörn och fnissar, redo att hoppa fram och ropa "Surprise!". Jag går hem igen precis när spårvagnen kommer över krönet och de som stod och väntade med mig måste ha undrat. När jag kommer in på innergården går mitt alarm igång. Jag tar upp telefonen, stänger av och passar på att kolla om jag ställt det andra larmet fel. Men inte. Jag måste helt enkelt ha drömt att klockan ringde imorse. Men vad gör väl det. Jag kommer hem och kryper ner i en varm säng. Där ligger jag sedan i en halvtimme och lyssnar på Herr S lugna andetag medan jag försöker förstå morgonens märkliga inledning.

Vid halv åtta sitter jag på fiket. En kvart senare dyker min fina vän upp och vi pratar snabbt bort en timme medan vi äter en härligt stärkande frukost. Stärkande som i kolhydratrik. Perfekt just idag!
Men nu är jag trött. Och ganska tacksam för IT-problem som gör att jag inte kan jobba för stunden.

Hoppas att ni sov så länge som ni tänkt er idag, det är bra skönt att vakna utvilad ändå.
Kram på er!

när jag praoar på sveriges radio

Idag har jag varit ute på spännande äventyr! Klockan fem slutade jag för dagen och packade då snabbt ihop mina saker och småsprang till bussen. Två hållplatser och lite eftermiddagsträngsel senare klev jag förväntansfull av vid hållplatsen utanför Sveriges Radio.

Herr S brukar hoppa in och jobba på trafikredationen ibland och då sitter jag alltid klistrad vid radion för att höra honom rapportera om situationen ute på vägarna. Eller. För att få höra hans röst. Kort och gott.

Vanligtvis jobbar han förmiddagar men idag blev det ett eftermiddagsinhopp och då öppnade sig plötsligt möjligheten för mig att få komma dit och hälsa på. Häng med så får ni se!

Vi tar hissen upp! Snyggaste hisskylten jag sett på länge. 

Jag är så lättimponerad.

Jag är fortfarande imponerad och tänker att vi borde ha såna där bokstäver på väggen på mitt jobb. Elin och en pil till min plats. Vilken måndagsmorgon har man inte behov av något sånt?

Titta! Här sitter han ju. 

Massor av skärmar med viktig information på.

Herr S berättar, pekar och förklarar. 

Många saker att hålla koll på. Spännande!

 

Mixerbordet. Det läskiga. Speciellt den där grejen man kan justera, längst ut till vänster. Om man drar den uppåt går man ut i sändning. Jag såg hela tiden framför mig hur jag snubblar till och tar emot mig på knapparna, går ut i sänding och hur hela länet får höra alla de där olämpliga orden man inte får säga i radion. Men det gick bra. 

Inga incidenter. Tack och lov.

Sen var det dags att gå ut i sändning. 

Jag var tyst som en mus och mobilen var satt på ljudlöst. 

 

När Herr S gick och hämtade kaffe tog jag snabbt över och 

gick in och rapporterade om en rasad pelare på Göta Älvbron.

Det var många oroliga lyssnare som ringde
in efter inslaget för att få mer information. 

Jag svarade lugnt och tryggt på allas frågor.

När Herr S kom tillbaka hade han en del att reda upp.

Det var roligt att få följa med "bakom kulisserna" och se hur han har det när han sitter där och rapporterar. Nästa gång jag sitter vid mitt skrivbord och lyssnar, då vet jag precis hur det ser ut på andra sidan etern.

(Åh, jag önskar nästan att det var sant det där med att jag gick in och sände katastrofnyheter. Håll med om att jag såg väldigt trovärdig ut som trafikredaktör!?)

vintervikar

Söndagen var vacker och vit och inte alls så där kall som den såg ut från sovrumsfönstret i stan. Fast dubbla halsdukar fick det bli, för säkerhets skull. Efter en god söndagsfrukost på ett mysigt fik satte vi oss bilen och körde ut mot öarna. Mot den friska havsluften och gnistrande vita vintervikar.

Vi promenerade på isen, åkte färja, tittade på fiskebåtar och en vacker skärgård och sa "Åååh.. kolla så vackert" minst hundra gånger. Sol, luft och att hålla handen. Det gör en fin söndag.

kaffe och en liten hund

Klockan är strax innan fem och det är trångt när vi kliver in på det lilla italienska caféet. Vid det stora fönstret sitter människor och betraktar förbipasserande på gatan utanför. Nedanför, på andra sidan glaset sitter två killar på fönsternischen, dricker kaffe och röker. De sitter på varma filtar, pratar med varandra och ser ut att ha det så bra. Så där avslappnat och lördagsmysigt.

Alla stolar är upptagna men det gör inget. Till det här lilla caféet kommer man för det goda kaffet och finns det ingenstans att sitta så får man helt enkelt göra sig en. Vi slår oss ner på en liten kant där vi samsas med kaffepåsar i vackra färger, pratar en stund och klappar en liten hund.

Tiden trillar iväg och snart har vi druckit upp vårt kaffe, den lilla hunden har följt med sin husse ut på stan och vi kramas hej då innan vi ger oss ut i vimlet på gatan igen.

En halvtimme i livet som inte gjorde så mycket väsen av sig men som var himla fin i all sin enkelhet.

snart tillbaka

Vilka intensiva veckor det har varit. Och är. Med en projektledare fast i Venezuela två veckor extra pga överbokade flyg samt fem nya projektmedlemmar att lotsa genom arbetsdagarna har man inte mycket tid över. Tur att jag har så fina kollegor som ställer upp och hjälper. Roligt är det, och utmanande. Fast lite tröttare än vanligt har jag nog varit på kvällarna den senaste tiden.

Jag hoppas hitta tillbaka hit snart, med foton och några rader om det fina i livet. Som att fylla trettio till exempel. Det gjorde jag igår och det var en himla fin dag. Ett litet inlägg kommer snart.

Kramar till er så länge. Hoppas att ni har det bra!

Vink vink!

en helg går så fort

Åh, det är bra synd att tiden går så fort. Den här helgen hade gärna fått vara lite längre för den var verkligen himla fin. Jag tror bestämt att det får blir ett besök till huvudstaden snart igen.

Herr S träffade gamla klasskompisar och spenderade lördagen med sin bror. Jag träffade en älskad och saknad vän och passade på att fika, äta god mat och shoppa lite grand. Lördagskvällen avslutade vi med en födelsedagsmiddag för henne och annan en söt tjej.
I förmiddags bar det av hemåt igen. På vattendränkta vägar. Från en regnig stad till en annan. Men med massor av sol i hjärtat.

 Stockholms bästa sushiställe fick besök.

 Vi beställde in massor av goda rullar och så några soft drinks till det.

Fantastiskt.

 Så här gott var det.

  Viktigt när man shoppar: en bra blodsockernivå.

Vi fyllde på ordentligt.

 Två minuter senare dyker Tommy Körberg 

upp bakom ryggen på mina vänner.

Om han ändå kunde ha sjungit några toner ur Anthem...

 Grekisk buffé med massor av god mat. 

Vi var i himmelriket för en kväll.