"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.”
En solig sommardag för två och ett halvt år sedan, på en varm klippa vid havet, blev världen aldrig densamma mer. Glittrande djupblått vatten mot en ljus horisont. Mamma ringer och lillebror finns inte mer. Han som fanns där nyss. Alltid.
Och nu. Aldrig.
Aldrig mer se. Aldrig mer krama om. Aldrig mer höra hans röst.
Hans skratt finns kvar någonstans innanför mina öron. Som toner man hör genom stängda dörrar. Hjärnan stuvar försiktigt om och gömmer undan och plötsligt en dag inser man att man inte riktigt minns.
Tiden läker inte alla sår men den baddar varsamt minnet med glömska. Bara så mycket att saknaden gör lite mindre ont. Så att man kan skratta och le. Och leva igen.
Det kommer dagar då jag blir påmind. Då jag gråter och går sönder lite inombords av all saknad och sorg. Men jag vet nu att jag överlever dem. Livet är underbart, svårt, skört och vackert.
Allt på samma gång. Allt i samma människa. Allt att upplevas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej hej..
- Guldkorn by Elin
- ..och välkommen hit! Till mig, en glad och energisk livsnjutare som tycker om att fokusera på det goda i livet. Jag växte upp på Öland men flyttade till Göteborg 2006 efter avslutade ingenjörstudier. När jag inte jobbar försöker jag njuta av tiden med dem jag håller av och att utnyttja allt kul den här stan (och resten av världen också för den delen) har att erbjuda. Hoppas att ni ska hitta inlägg här som inspirerar eller bara ger en liten paus i vardagen. Så åter igen, välkommen!
2 kommentarer:
Åh, vad oerhört sorgligt att förlora sin lillebror.
<3 Så fint skrivet...
Jag lovar att vakar över dig och älskar att höra ditt skratt..
Skicka en kommentar