utan dator försmäktar jag på denna ö

Hej hörni! Jag lever.
Jag är bara helt datorlös för tillfället. Sedan i lördags morse
rättare sagt. Gamla Vera, laptopen som varit en trogen tjänare, har
börjat matvägra. Ingen ström in till datorn och jag har försökt
med allt men inget funkar. Stendött. Assistans väntar i veckan men
till dess är jag förpassad till min gamla iPhone, i väntan på den
nya. Och i väntan på resa till NY och inköp av en Mac.
Har inte hunnit få någon laptop på nya jobbet än. Och ska inte
blogga på arbetstid heller så klart. Kanske på lunch och fika
framöver, men nu är jag "all ears" hela dagarna. Allt går finfint
än så länge i alla fall! Och jag sover längre än vanligt. På
nätterna. Hjärnan behöver återhämtning. Annars längtar jag mest till sommaren och ännu mer till Öland. Lite
så där så att det trycker över bröstkorgen och känns längtigt i
hjärtat. Och så längtar jag efter att få läsa vad ni hållt på med den
senaste veckan! Hoppas att ni har det bra. Stora kramen från mig.

skidåkning, varm choklad och massor av sol

Oj vad dagarna rusar fram. Det är redan en vecka sedan jag, Herr S och några vänner satt på bussen till Hemsedal. Tre kanonfina dagar med massor av härlig åkning. Mjölksyran brände i benen, jag fick bra tips på hur jag skulle förbättra min åkning och lärde mig massor. Vi åt och drack gott, spelade spel och myste framför brasan. Det var bara jättehärligt, kort och gott. Här kommer ett par foton från helgen!

Vi kom fram sent på torsdag kväll och unnade oss ett glas

vin medan vi planerade lite inför fredagens första åk

Hemsedal har så många fina och bra nedfarter att man nästan kan tro att man hamnat i skidhimlen.

 Sophie, David och Anna funderar.

Istället för ett stort lakan tog jag med mig ett.. lucianattlinne.

Note to self: lägg inte lucianattlinnen bland lakanen i garderoben.

Helgen spenderades därför med ett påslakan som sovsäck.

Något lussetåg blev det inte heller och jag tyckte mig ana en viss besvikelse hos vissa medresenärer.

 Vi fyllde på med en ordentlig frukost varje morgon.

På eftermiddagarna pausade vi i backen och drack varm choklad, med rom och grädde 

Bättre än så kan livet knappast bli.

Det är svårt att sitta i en lutande backe med tunga pjäxor och hala brallor och vänta på choklad.

Här nyss uppkommen efter en kana på tio meter.

 After ski på Skistua. Det var fint det.

Det snöade lite men det gjorde inget. Det hör ju liksom till.

Det och gamla dängor levererade av ett entusiastiskt cover band.

 På kvällarna åt vi god mat.

Och jag var trött efter all åkning. Trött och lycklig.

Vi spelade spel och drack lite vin.

Sen åkte vi ännu mer skidor.

Och solen lyste från en klarblå himmel.

Och utsikten var fantastisk.

Och sällskapet likaså.

Jag vill så klart åka tillbaka redan idag men inser att det nog blir först om ett år. Och som jag längtar.

Hoppas att ni har haft en fin vecka så här långt hörni! Jag är förkyld som bara den men uppe i varv och vid gott mod. Imorgon arbetar jag min sista dag på mitt nuvarande jobb och det känns jättekonstigt. Fast ändå bra. Man måste kliva ur sin comfort zone lite då och då och nu är det dags, efter fyra fina år på samma jobb.

Kram på er!

tvära kast

God morgon på er finingar! Det blir några korta rader från tåget mot Jönköping.
Tröttare än tröttast är jag på väg igen. Efter en bussresa på sju timmar kom vi inatt hem från Hemsedal. Skidåkning hela helgen. Snö, sol, blå himmel och perfekta backar. Varm choklad med grädde. Och så härligt sällskap förstås. Det var underbara dagar och jag önskar att det kunde fått vara några fler. Även om benen definitivt inte gör det. Men önska får man ju alltid.

Idag är det avskedsstund för farmor. En sorglig dag. Tvära kast. Ena dagen livet när det är som bäst. Nästa dag när det är som allra tyngst. Det går upp och ner. Men sådant är det ju. Livet. Ibland önskar man bara mer än annars att det vore lite annorlunda.

Hoppas att ni får en fin start på veckan hörni, så hörs vi snart igen.

när man behöver skratta lite

Ja, ibland kan man ju behöva det. När man har varit allvarlig för länge. När man känner sig lite uttråkad eller när man känner för att skratta, så där bara för att. Då är det bra att ha ett säkert kort i bakfickan.

Den här sidan brukar jag besöka lite då och då för att jag vet att jag garanterat kommer att vika mig av skratt inom loppet av trettio sekunder. Idag fick jag dessutom den här länken, med de bästa från februari. Jag och min kollega har skrattat hysteriskt i flera minuter. Tänkte att jag måste dela med mig, utifall att någon har missat detta guldkorn.

Har du något liknande du brukar ta till när du känner att du måste få fnissa eller skratta lite?

(För bildkälla, klicka på bilden)

halleluja, nu kommer monsunen!

Jag älskar att läsa böcker och ändå gör jag det så sällan. Eller förresten, inte sällan. I perioder. Jag är en periodare. Det kan gå månader då jag inte läser alls. Torrperioder då bussresor och väntan vid spårvagnshållplatser blir ganska tråkiga moment i vardagen.

Men så kommer monsunen. Till slut. Halleluja. Och så läser jag hela tiden.
Läser när jag går, när jag äter och när jag väntar. Läser i soffan på kvällen. Somnar i sängen med boken i handen. Längtar efter ord. Knarkar text. Drabbas av abstinens. Balanserat och återhållsamt är inte ord som 'comes to mind' direkt. Det påminner mer om när väggarna till en uppdämd damm slutligen brister. Uppdämda behov. Kanske av att få stänga ute omvärlden en stund. Trycka på pause.

Böcker erbjuder en egen, sluten värld. En värld man inte behöver dela med andra. Det är bara jag och ord. Mina tolkningar och mina bilder. Mina reflektioner. Böcker är inte att sitta i soffan och kolla på film. Böcker är att bestämma hur filmen ska se ut, om än inte vad den handlar om. Och det gillar jag.

Just nu läser jag Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst" och jag älskar den. Jag läste den på spårvagnen på väg till bion i söndagskväll och när jag klev av hade jag gråtit så mycket, av skratt, att nästan allt smink satt på jackärmen. I måndags på bussen hem från jobbet läste jag brevet hon skrivit till sin bortgångna pappa och torkade saknadstårar från kinden.
Jag har hållt med. Tänkt annorlunda. Reflekterat och filosoferat.

När jag läst ut den kommer jag att sakna. Sedan kommer jag att hitta en ny bok. Kanske ännu en deckare av Peter Robinson. Kanske den på engelska som ligger på nattduksbordet och väntar på att jag ska hitta ut på den engelska landsbygden igen. Vara med vid upplösningen av ännu ett mord. Alan Banks och jag är ett förträffligt bra team, även om det alltid är han som till slut kommer på vem mördaren är (trots att jag likt Pluto på julafton pekat med hela tassen och varit bombsäker på att det är den där andra snubben, under minst hundra sidor).

 För bildkälla, klicka på bilden.

en lördag i mars

Ibland är allt man behöver lite sol. Lite frisk havsluft och en förnimmelse av vår trots att isarna fortfarande ligger stilla över ett väntande hav. Solenergi och vinkraft. Lite vila för själen.
Macaronisarna får vänta lite trots att ambitionen fanns där. Det var bara pecannötsessensen som inte gjorde det. Jakten går vidare.

En kort vecka väntar för att gå över i en långhelg med skidåkning i Hemsedal. Det blir fint det.
Hoppas att ni har haft en härlig helg med lite nöjen eller avkoppling. Med lite tid tillsammans eller för er själva. Något som förgyllde livet lite. Kramar till er!

Ibland känns världen så vidunderligt stor och ensam.

Du M, min vän. Det ordnar sig.

I väntan på islossning och vår.

Solsidan. I lä värmer solens strålar kalla kinder.

En bit livsnjutning på en lördag.

Varm soppa och lite vitlöksbröd. Och vitt vin. Vad mer kan man begära?

gammal och nött

Jag kikade in hos Ting o Tankar idag och såg den här pallen som hittat fram ur gömmorna. Väldigt söt måste jag säga och den påminde mig om ett inköp jag gjorde på Öland i höstas. Ett inköp som jag nästan glömt av.

Vi hade varit på gården på sydöstra ön hela dagen och när vi var på väg hem stannade vi till på en loppis utmed vägen. De hade massor av  fina möbler, tavlor, porslin och andra små ting och vi tittade runt en bra stund.

På väg tillbaka till bilen gick vi förbi diverse grejer som stod ute på gårdsplanen. Och där, mitt bland all patina och naggat trä stod den. Klarröd, liten och ganska sliten. Dockvagnen som jag inte alls behövde men blev så himla kär i att jag inte kunde gå därifrån utan att köpa den. Så för en liten peng fick den bli min.

Jag undrar hur många små barnhjärtan som klappat för den här vagnen genom åren. Hur många tårar som har fällts över det trasiga handtaget som fallit ner när skruven lossnat. Hur många tålmodiga händer som lagat och bättrat på för att ett krossat hjärta ska bli helt igen. Hur många mörka vrår den har stått övergiven i, i väntan på nya kärlekfulla händer att ta den ut på nya äventyr.

Ni vet, sånt där man aldrig riktigt kan fundera över när något alldeles nytt och oanvänt hamnar i ens ägo. Det är lite fint tycker jag. Saker med en historia. Även om man ibland får skapa dem en egen.

Hoppas att ni har en fin fredag alla godingar! Tack för alla fina kommentarer jag har fått under veckan. De värmer och gör mig så himla glad ska ni veta. Stora fredagskramen till er!

plötsliga infall

Ibland kan jag drabbas av en sådan där väldig lust att göra något, så där just precis nu . Ni vet, kasta det man har för händerna och ägna all sin tid en eftermiddag eller så, åt något helt annat.
Nu på lunchen surfade jag in på en sida där ett foto fick in mig på ett sidospår.

Idag vill jag göra macarons! För att det är så himla gott och för att jag aldrig har gjort det tidigare. Att sedan min bild av mig själv i ett sött, blommigt förkläde, huserandes i ett rustikt franskt kök fyllt av tjusiga hushållsapparater, vackra skålar och annat ljuvligt, inte riktigt stämmer överens med verkligheten gör liksom ingenting. Ett blått förkläde med stjärnor och snögubbar är ganska tjusigt det också. Och i mitt kök finns det massor av plats för plåtar och plastbunkar. Och så macarons förstås.

Ikväll ska jag klättra men jag tror bestämt att jag ska försöka baka i helgen. Om så blir fallet så lovar jag att lägga upp foton på resultatet här!

För bildkälla och recept, klicka på bilden.

nyc och jag

Det är grått och ruggigt denna torsdag och sticker man nosen utanför dörren har man snart hela ansiktet täckt av fukt. Det är mars. Med besked. Så jag myser inomhus i en varm kofta och ordentliga biker boots.

Och så drömmer jag lite, om New York. Jag åker dit i april, på en konferensresa med nya företaget, och jag är lycklig som bara den. Tänk att jag var där alldeles nyss, blev så störtförälskad som man bara kan bli och nu får åka dit igen. Tittade igenom alla foton från resan i september, den jag gjorde tillsammans med tjejkompisarna, och så längtar jag ännu lite mer.

 New York City är taxibilar och små tidningsstånd i varje hörn.

 Det är amerikanska pannkakor och bagels.

 Det är vackra byggnader och rolig shopping.

 Det är mat från världens alla hörn. Ibland pasta serverad ur en ost.

Det är vackra solnedgångar.

Det är varma dagar då man vill svalka fötterna.

Det är tunnelbanesystem och massor av statsdelar 

 Det är höga byggnader och lummig grönska.

New York är att längta tillbaka.

lilla farmor

Igår somnade hon in. Tyst och stilla efter ett långt liv. Det känns ledsamt men inte så där svårt som när någon plötsligt och oväntat slits ifrån en och man inte har fått ta farväl. Jag fick ta farväl. Vi vinkade till vi inte längre såg varandra. Vi fick en sista stund tillsammans.

Nu vinkar jag inåt istället. Där hon finns nu. Där vi kan prata när vi vill och minnas alla fina stunder vi delat i livet. Somrar i deras stuga på Öland, i hammocken med saft och nybakade bullar. Blommande Rhododenronbuskar och den lilla leksaksgrisen man skruvade upp med en liten nyckel på sidan. Fenjal tvål och tunna frottéhandukar. Nyponsoppa med krossade Mariekex. Marknadsgodis och träna att stå på händerna. Allt som var så självklart i livet när jag var liten. Allt det fick jag då.

Allt det har jag kvar. Alltid. Inom mig.