Tröttare än tröttast är jag på väg igen. Efter en bussresa på sju timmar kom vi inatt hem från Hemsedal. Skidåkning hela helgen. Snö, sol, blå himmel och perfekta backar. Varm choklad med grädde. Och så härligt sällskap förstås. Det var underbara dagar och jag önskar att det kunde fått vara några fler. Även om benen definitivt inte gör det. Men önska får man ju alltid.
Idag är det avskedsstund för farmor. En sorglig dag. Tvära kast. Ena dagen livet när det är som bäst. Nästa dag när det är som allra tyngst. Det går upp och ner. Men sådant är det ju. Livet. Ibland önskar man bara mer än annars att det vore lite annorlunda.
Hoppas att ni får en fin start på veckan hörni, så hörs vi snart igen.
6 kommentarer:
sänder en styrkekram fina du!
Sänder en stor kram till dig!
Hoppas ni får ett fint och vackert avsked. Kramar till hela familjen!
Men åh. Kram! Kärlek! Och en klapp på kinden!
Beklagar! Avsked är tunga, ibland behøvliga men oftast gør de så ont. Kram.
Styrkekram och kärlek till dig !
Skicka en kommentar