en god jul

God jul på er, så här dagen efter! Hoppas att ni hade en fin julafton tillsammans med dem ni håller av.

Vi (mina bröder för att vara mer precis) sov länge igår så det blev en julbrunch istället för julfrukost, vilket inte alls var så dumt faktiskt. Alla (läs jag och lillasyster) samlades entusiastiskt framför Kalle Ankas jul klockan tre. Kvart över sov vi. Fast bara till det var dags för Benjamin syrsa att sjunga.

Det dukades fram till julbord även i år. Lika underbart gott som alltid. Vi spelade barn-Monopol och jag och pappa fuskade. Och så öppnade vi julklappar.

Vi avslutade kvällen med att mysa i soffan och kolla lite på tv. Jag såg slutet av tre långfilmer jag inte har sett tidigare. Alldeles lagom mycket av varje film. Halv ett sa vi godnatt och var rörande överens om att julottan  ett par timmar senare skulle få gå till historien som "Ej besökt av familjen S". Även i år.

underbara vackra

Jag är hemma på Öland och jag försöker minnas när jag senast såg så mycket snö här. Tror att det var vintern -86, när jag var fem år och lillbror var fyra. Pappa grävde ett hål ner till ytterdörren på farmor och farfars sommarstuga medan jag och Björn ivrigt och förhoppningsfullt tjatade om att få åka pulka nedför taket. Efter ett par tålmodiga nej gav vi upp och fann istället stort nöje i att gnaga på gigantiska istappar. Mycket bättre för hälsan. Och tänderna.

Kvällsfika, nyss hemkommen. Lillebror Daniel.

Molle

Loke

Vinterpromenad

Frukost med Öland utanför fönstret.
Snöskottning. En heltidssysselsättning. Om man vill.

 Årstidernas skiftningar

I väntan på våren

Jag och pappa

om sj och vädret vill

Om två timmar åker jag till Öland! Tror jag.
Jag har varit inne på SJ:s hemsida flera gånger under dagen och med en liten orosklump i magen gjort sökningar på sträckan jag ska åka. Än så länge inga förseningar eller inställda tåg. Lysande! För jag längtar verkligen efter att få komma hem till ön.

Jag vill mysa med familjen, hunden och katterna ikväll. Jag vill sova länge imorgon och äta frukost med Öland utanför fönstret. Jag behöver det.

Håll tummarna för mig är ni snälla, fler tummar än två måste betyda lite extra tur!

åh... tack

På mitt företag gör man mycket för de anställda. Det anordnas luncher, avdelningsaktiviteter, julbord och glöggmingel. Och det delas ut julklappar och sommarpresenter. Varje år. Det händer ibland att en del gnäller över resultatet men jag är tacksam över att de faktiskt anstränger sig. Det är så många som aldrig får någonting. Sen blir det kanske inte alltid "top notch" men jag tycker att det är tanken som räknas.

I år fick vi en pepparkvarn. Med 20 års garanti. Det är ju alldeles toppen! Och faktiskt precis vad jag behöver för den jag har är värdelös. Frågan är bara var jag ska ställa den.

Tydligen fick konstnären som målat dem hela sin höstkollektion av fyrar såld. Till mitt företag. Jag fnissar lite inombords. Men visst. I ett hus vid havet skulle den förmodligen passa. Hos mig får den nog stå i skåpet. Till jag hittat det där huset den passar i.

Wooaaaahhhh!!!!

Jag vet inte hur jag ska formulera mig för jag kan inte tänka klart. Så vi tar det på enklast möjliga sätt: Jag har skrivit under för ett nytt jobb idag. Och sagt upp mig från mitt nuvarande.

Jag är så lycklig och nöjd över mitt beslut. En fantastisk tid väntar, med de bästa cheferna jag kan tänka mig samt riktiga toppenkollegor. Ett litet företag med hjärtat på rätt ställe och med en enorm utvecklingspotential. I can't wait to start.

Nu ska jag hem och sova. Och vila rösten. Over and out!

 

när jag är tyst

När jag blir förkyld så hörs det. För det blir så himla tyst. Min hals är alltid den första att ge upp och hissa vit flagg när bacillerna invaderar. Först blir jag så där sexigt hes. Sen tyst. Så i helgen har jag nickat, skakat på huvudet, mimat och använt mig av egenkonstruerat teckenspråk. Herr S har aldrig varit så len i öronen som i afton.

Men det har varit en jättefin helg ändå, förkylningen till trots.
Glöggmingelparet flyttade nämligen ihop igår. En stor dag. Vi bar flyttkartonger, halkade runt på isiga cykelbanor och pratade medan vi lastade in ett hem i en lastbil för att lite senare lämna av det hos ett annat. Ett nytt och gemensamt. Tjusigt!

Idag har vi haft en lugn och långsam söndag. Strosat genom julmarknaden i Haga, handlat ett par julklappar, frusit om fötterna och värmt oss med glögg. Vi tänkte bygga ett pepparkakshus ikväll, Herr S och jag, men vi orkar inte. Så nu sitter vi i soffan och njuter av kvällen, skrattar åt Johan Glans och har ett otroligt svårt val framför oss. Vilken film vi ska se. 

Vi lastar!

 Sally funderar lite oroligt.

 Saker lämnas kvar.

 

Fattiga riddare till frukost imorse.

Haga julmarknad bjuder på mycket gott. 

Som glögg och saffransskorpor.

det där med att ta sig iväg på morgonen

Det kan ibland vara ett större projekt än man tänkt sig. I synnerhet om man för en gångs skull tänkt åka bil. Saker man slipper när man går, cyklar och åker kollektivt är t.ex att:

- Slita och dra i en fastfrusen förardörr i fem minuter för att slutligen kapitulera, bryta sig in genom en bakdörr och grymt osmidigt knöla sig fram till förarsätet. Den snäva kjolen var verkligen ett toppenval idag. Note to oneself, lämplig klädsel vid bilresor = kroppsstrumpa.

- Knöla sig ut genom förardörren för att sedan skrapa ca. femtio bilrutor. Herr S bil har många rutor. Känns det som.

- Skrapa framrutan igen. Från insidan.

- Vänta i två minuter på att bilen ska dra igång värmen och ytterligare åtta minuter på att all imma och kvarvarande, invändig frost ska försvinna.

- Vänta vid fyrtioelva rödljus och stanna vid tvåhundra övergångsställen. 

Men, en kylig start till trots så är den här fredagen faktiskt alldeles strålande bra och jag är på ett riktigt toppenhumör! Bästa, bästa fredagen på länge.

Stor kram till er!

Färdigskrapad framruta. Nu väntar vi på värmen.

julfrukost i slottsmiljö

Det är tidig morgon och jag skrapar rutorna på bilen. Det är nio minus ute och jag fryser ända in i märgen där jag trampar runt för att hålla värmen uppe. Efter någon minut dyker Marie upp. Vi är duktiga idag och har inte försovit oss. Annars brukar vi turas om med att trilla in sent på kontoret. (Inte varje dag. Men det händer lite då och då.)

Men idag har vi en extra viktig tid att passa. Ett bord som väntar. En julfrukost som står framdukad. Vi är på väg till Gunnebo Slott och ett helt år har gått sedan sist. Då yrde den första snön kring slott och skog. Nu vilar den stilla över markerna.

Vi möter upp fler vänner när vi kommer fram, stannar till och värmer oss en stund över de tända eldarna utanför och kliver sedan in i värmen. Julfrukosten är en mysig stund. Ett guldkorn att se fram emot varje år.

isprinsessa utan skridskor

En trött luciamorgon blev det och jag försov mig så där lagom klädsamt.

Så till morgonens stora mission. Minusgrader och det där med välja rätt skor. Ibland finns det inga, hur bra de än är. Så likt en ograciös isprinsessa dansade jag fram på hala kullerstensgator, på väg till båten. Sprang sista biten. Överlevde och hann precis i tid.

Varm och andfådd stod jag ensam kvar på däck medan båten långsamt tuffade över älven. Inne i värmen stod de som planerat sin morgon, gått hemifrån i tid och hade ro läsa Metro på vägen över.
Men de gick miste om klarblå skyar, stilla vatten och rosiga kinder. Ett skönt sätt att börja en ny vecka.

Hoppas att ni har och får en skön måndag!

Mina skridskor.

Upphov till många felskär.

en fin helg

Decembers kanske kortaste helg lider mot sitt slut. En helg med goda frukostar, bubbligt mingel, ett överdådigt julbord och en julkonsert med massor av sång. Allt som behövs nu är en helg till för att vila upp sig lite. Fast imorgon drar en ny härlig vecka igång och vila finns det tid till i jul. Det blir fint.

Först mingel hemma. Sen mat.

Julbord by the river. En sagolikt vacker kväll med god mat och härliga kollegor.

Upp tidigt imorse. Eller i alla fall söndagstidigt.

Till julmusik och levande ljus smög jag igång tredje advent med att baka scones.

Varma scones, lussekatter, smoothie och nybryggt kaffe!

Dagen avslutades med en konsert i Tyska kyrkan, med kören, Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp.
En halvtimme innan, en paus på läktaren.

en nygammal förälskelse

Pappa skickade över några foton sent igår kväll. Foton på ett vintervitt, snötyngt Öland och det fick mig att längta efter familj, jul och ledighet ännu mer. Det såg så inbäddat och pittoreskt ut. Som i en vintersaga.

Jag vet inte vad det är med mig i år. Jag brukar ha en betydligt mer återhållsam relation till julen, vintern och det ständiga mörkret. Men i år har vi ett väldigt känslosamt och innerligt förhållande. Jag som trodde att den romantiska bilden skulle förbli ett minne höljt i rosa barndomskimmer.

Och när jag säger att jag längtar så är det inte bort från det som är just nu, för det är himla fint det också. Men till skillnad från annars längtar så jag väldigt mycket till det som väntar. Trots att det är samma sak som alla andra år.
Och kanske är det just det som gör känslan så stark. Insikten att jag får uppleva det i år igen. Med dem jag älskar.

Man har så olika relationer till högtider, i synnerhet till julen. Man påverkas oftast av den i någon bemärkelse. Många känner sig påminda om livet.

Vad har ni för känslor inför den stundande högtiden?