ord och inga visor

Åh, jag älskar sånt här! På Metro brukar man vara ganska duktiga på att placera sina reportage "strategiskt". Jag ser framför mig hur någon på redaktionen suttit och småfnissat för sig själv runt halv två på natten och hoppats att just den här placeringen ska komma igenom granskningen och publiceras. Jag garvade rakt ut när jag såg den, så sjukt rolig!

på önskelistan

Har så länge gått och längtat efter en ny kamera. Min gamla EOS 350D har hängt med sedan 2006 och den känns inte så festlig längre (den har åkt i golvet så många gånger att inga inställningar i världen kan rädda mina foton). Längtar efter krispiga och fräscha foton. Efter möjligheten att få visa världen så som jag ser den. Någon gång när jag blir lite rikare ska jag köpa en ny kamera! Vad fotar ni med och har ni några tips på kamera som ni vill dela med er av?

hej sommar!

Efter en sovmorgon som inte var av denna värld klev jag upp tjugo i elva, packade väskan och åkte till havet. Älskade, friska, salta havet. Efter månader av längtan av det äntligen dags för årets första sommardag vid Smithska udden! 

lördagscamping och söndagsmarschmallows

I lördags packade jag och Markus ryggsäckarna och åkte till sjön Härsvatten i Svartedalen, ett naturreservat strax utanför Kungälv. Vi tänkte att det kunde vara mysigt att komma bort från stan några timmar och andas tyst och ren luft. 

Allt redo inför den långa vandringen. Som var på flera hundra meter, minst.

  

Klockan var åtta på kvällen och det var alldeles vindstilla.

Vacker utsikt...

När vi kom fram gjorde vi upp en liten eld och satte upp tältet. Sedan kröp vi ihop nära värmen, grillade korv, drack vin och pratade till strax efter midnatt. 

Nästa morgon öppnade vi tältet till en varm och solig morgon.

Från den där lilla stenen tog vi båda ett morgondopp. Och det var kallt och jättehärligt!

Sedan packade vi ihop våra grejer, borstade tänderna och sa hej då till den fina campingplatsen.

Frukost hade vi nämligen tänkt äta i stan. Så det gjorde vi.

På Mahogny på Gibraltargatan satt vi och mumsade på croissanter, läste tidningen och tittade på människor som gick förbi i lätta sommarkläder.

Lite senare mötte vi upp några kompisar och hängde några timmar på Clarion Hotel Posts uteservering. Och stektes halvt ihjäl i solen. 

Och eftersom man inte kan få grillade marshmallows på Hotel Post tänkte vi att det var bäst att grilla några själva. 

Så det gjorde vi vid Skansen Kronan, med utsikt över Göteborgskvällen.

Söta Camilla.

Och så blev det så där som det blir ibland. När man sitter en hel kväll och pratar och skrattar. Och man drar sig in i det längsta från att gå hem...

...för att kvällen känns så himla fin.

italien del tre

Wihoo! Här kommer Italien del tre och jag inser att det förmodligen blir en liten del fyra också. Jag får försöka klämma in så mycket jag kan här eftersom jag är så sjukt senil och behöver en scrapbook att titta i för att minnas. 

På lördagen vaknade vi till en helt underbar morgon. En disig berggång och hästar som betar daggtyngda grässtrån i hagarna nedanför. Poesi kan man säga. För ögat och hjärtat. 

Efter frukost och konferenspass åkte vi sedan mot Orvieto. En stad som är från jättelänge-sedan och som var otroligt mysig att vandra runt i. Vi hade en guide som berättade en massa spännande saker om dess historia men eftersom jag aldrig kommer ihåg någonting så har jag naturligtvis glömt allt hon sa. Men det var fint att vandra runt och insupa atmosfären från jättelänge-sedan.

Sånt här gillar jag. Jag tror att de vill att man ska kliva in i deras lilla butik. Eventuellt.

Vackra fönster och balkonger ungefär precis överallt.

Och så plötsligt en balkong som kändes så bekant på något sätt. Som om jag sett den någon annastans...

Men jag skakade raskt av mig det låtsade dåliga samvetet och hängde lite coolt mot en kall stenvägg istället. 

Snygga brevlådor. Gamla brevlådor. Funktionella brevlådor?

Det fanns många gamla dörrar att beundra. Och så självklart den otroligt vackra katedralen.

Utsikten var inte så dum den heller...

Calle hittade Maria och en bra utsiktsplats. Jag hittade en annan Maria.

Och så pistageglass. Äkta italiensk pistageglass. Som är så god att man dör lite inombords när man äter den. Som man aldrig kan få ens i närheten lika god i Sverige. Jag minns när jag åt en bägare pistageglass i Inzago utanför Milano för tre år sedan. Jag minns exakt var, när och hur. 

Ja, jag älskar pistageglass.

Så gick vi i eftermiddagssolen och tog in den här lilla biten av Italien. Stannade vid en liten kyrka och tittade nyfiket på ett bröllopsfölje med massor av vackra människor...

...och sa "Wow!" och "Kolla!" när gamla bilar åkte förbi.

Jag fotade ännu några brevlådor..

..och blev själv fotograferad och var glad. Så där på riktigt. Lycklig.

Och medan vi satt på muren och blickade ut över dalgångarna väntade såväl vin som ostar på vidare transport mot sina nya hem.

När vi kom tillbaka till La Casella väntade vin, kall öl och massor av pecorinoost på oss vid poolen. Där låg vi och tog igen oss en stund och skrattade halvt ihjäl oss åt felhörningen av Venus in Furs (ett band). Någon utbrast förvånat "Weiners in Furs!?" och så var den eftermiddagen gjord. Alla gick runt och tänkte på gangsterkorvar i stora pälsar och blingbling-örhängen. 

Fnissiga och lite trötta gick vi tillbaka till La Terazza. Jag och Karin bodde i rummet högst upp, det där alla fönsterluckor står på vid gavel. 

På kvällen hade personalen dukat upp en liten buffé vid poolen och en kypare serverade oss prosecco och bellini när vi klev ut på gräsmattan. Massor av goda tilltugg och så maschaller som lyste upp i skymningen. Åh, det var så mysigt!

Kvällen fortsatte sedan med sexrättersmiddag i ett chambre séparée. Kyparen kom in under middagen och trollade brallorna av oss (inte bokstavligt men ni fattar). 

Efter andra huvudrätten var alla så mätta att vår chef helt sonika beställde in en grappashot till samtliga och rekommenderade ett avbrott på tio minuter för en promenad på gräsmattan utanför. Så där gick vi, femton personer, en del av oss barfota, under en stjärnklar himmel och kände oss väldigt mätta. Och nöjda.

Kvällen fortsatte sedan med efterrätt, biljard och snack till långt in på småtimmarna. Det var sista kvällen och ingen ville riktigt gå och lägga sig...

jag ska sparka av mig skorna och dricka vin

Idag är det en sån där dag när det mest regnar och är grått. När man vill sitta i fönstret på något mysigt litet café i timmar, dricka kaffe och titta på alla som passerar förbi utanför. När man vill komma hem och sparka av sig skorna i hallen, masa sig ut i köket, hälla upp ett glas vin och sedan krypa upp i soffan under en filt. Tänker att den där sista biten inte bör vara så omöjlig att få till ändå. Kanske hinner jag lägga upp sista delen av Italien-resan också, och om inte så finns det ju en ledig dag imorgon att göra det på.

Hoppas att ni får en skön onsdagkväll och att ni är lediga imorgon!

italien del två

Hoppas att ni har klappat lite på hästen nu och önskat er något fint för nu är det dags att trava vidare på resan! (Och ja, jag har absolut bott i Göteborg för länge.)

Efter en trevlig första kväll med god mat och gott vin sov vi några timmar till det var nästa dag. En dag som självklart började i solen, med en krämig cappuccino. 

Och medan vi körde ett konferenspass dukades lunchen fram i skuggan under ett par stora parasoll.

Parmesanost. Lovely.

När lunch och konferenspass var avslutade stod ett par nyfikna hästar och väntade på oss i stallet. Det här är Mistral. Min kompanjon.

Här har ni ett par riktiga cowboysare på väg ut på äventyr.

Men eftersom jag och Karin båda har ridit större delen av livet fick vi (åh lyckliga vi) rida ut själva tillsammans med Andrea som jobbade på gården. Det var vi, hästarna, hundarna och Italien.

Need I say more?

Efter en lång ritt i bergen kom vi tillslut tillbaka till gården där en svalkande dusch väntade de svettiga hästarna.

Och medan några av de tappra cowboysen lämnat ridsporten för den något mer säkra boccian...

...tog vi andra igen oss med en öl vid poolen.

Och så blev det kväll den andra dagen... fast inte riktigt så här mörkt...

...när kockarna väntade på oss i restaurangköket.

Vi skulle nämligen få vara med och göra kvällens fyrarättersmiddag.

Allt gjordes från scratch. Köttet malde vi själva till köttfärs...

...och tjockleken på selleribitarna diskuterades självklart igenom noggrant. (Mellan några sippar på vinet.)

Pastan gjordes för hand. Ett evighetsjobb. Om någon undrar menar jag. Men god blev den.

Fast festligast var ju så klart efterrätten. Tiramisù! Den var utan tvekan den godaste jag ätit. Någonsin. På riktigt. Smeten var också... god. Två kilo mascarponeost, ägg och socker. Hello!

Och eftersom jag lovade att inte lägga upp foton på all mat så tänker jag att jag helt enkelt låter bli att göra det. De blev ändå för mörka så det är ingen större förlust. Men maten var himmelskt god, kanske lite extra god eftersom vi själva fick vara med och göra den från början till slut. Och vi avslutade kvällen med biljard och vin i salongen, som sig bör efter en slitsam dag på landet.

Är tillbaka snart igen med foton från vingårdar och medeltidsstäder!