italien del tre

Wihoo! Här kommer Italien del tre och jag inser att det förmodligen blir en liten del fyra också. Jag får försöka klämma in så mycket jag kan här eftersom jag är så sjukt senil och behöver en scrapbook att titta i för att minnas. 

På lördagen vaknade vi till en helt underbar morgon. En disig berggång och hästar som betar daggtyngda grässtrån i hagarna nedanför. Poesi kan man säga. För ögat och hjärtat. 

Efter frukost och konferenspass åkte vi sedan mot Orvieto. En stad som är från jättelänge-sedan och som var otroligt mysig att vandra runt i. Vi hade en guide som berättade en massa spännande saker om dess historia men eftersom jag aldrig kommer ihåg någonting så har jag naturligtvis glömt allt hon sa. Men det var fint att vandra runt och insupa atmosfären från jättelänge-sedan.

Sånt här gillar jag. Jag tror att de vill att man ska kliva in i deras lilla butik. Eventuellt.

Vackra fönster och balkonger ungefär precis överallt.

Och så plötsligt en balkong som kändes så bekant på något sätt. Som om jag sett den någon annastans...

Men jag skakade raskt av mig det låtsade dåliga samvetet och hängde lite coolt mot en kall stenvägg istället. 

Snygga brevlådor. Gamla brevlådor. Funktionella brevlådor?

Det fanns många gamla dörrar att beundra. Och så självklart den otroligt vackra katedralen.

Utsikten var inte så dum den heller...

Calle hittade Maria och en bra utsiktsplats. Jag hittade en annan Maria.

Och så pistageglass. Äkta italiensk pistageglass. Som är så god att man dör lite inombords när man äter den. Som man aldrig kan få ens i närheten lika god i Sverige. Jag minns när jag åt en bägare pistageglass i Inzago utanför Milano för tre år sedan. Jag minns exakt var, när och hur. 

Ja, jag älskar pistageglass.

Så gick vi i eftermiddagssolen och tog in den här lilla biten av Italien. Stannade vid en liten kyrka och tittade nyfiket på ett bröllopsfölje med massor av vackra människor...

...och sa "Wow!" och "Kolla!" när gamla bilar åkte förbi.

Jag fotade ännu några brevlådor..

..och blev själv fotograferad och var glad. Så där på riktigt. Lycklig.

Och medan vi satt på muren och blickade ut över dalgångarna väntade såväl vin som ostar på vidare transport mot sina nya hem.

När vi kom tillbaka till La Casella väntade vin, kall öl och massor av pecorinoost på oss vid poolen. Där låg vi och tog igen oss en stund och skrattade halvt ihjäl oss åt felhörningen av Venus in Furs (ett band). Någon utbrast förvånat "Weiners in Furs!?" och så var den eftermiddagen gjord. Alla gick runt och tänkte på gangsterkorvar i stora pälsar och blingbling-örhängen. 

Fnissiga och lite trötta gick vi tillbaka till La Terazza. Jag och Karin bodde i rummet högst upp, det där alla fönsterluckor står på vid gavel. 

På kvällen hade personalen dukat upp en liten buffé vid poolen och en kypare serverade oss prosecco och bellini när vi klev ut på gräsmattan. Massor av goda tilltugg och så maschaller som lyste upp i skymningen. Åh, det var så mysigt!

Kvällen fortsatte sedan med sexrättersmiddag i ett chambre séparée. Kyparen kom in under middagen och trollade brallorna av oss (inte bokstavligt men ni fattar). 

Efter andra huvudrätten var alla så mätta att vår chef helt sonika beställde in en grappashot till samtliga och rekommenderade ett avbrott på tio minuter för en promenad på gräsmattan utanför. Så där gick vi, femton personer, en del av oss barfota, under en stjärnklar himmel och kände oss väldigt mätta. Och nöjda.

Kvällen fortsatte sedan med efterrätt, biljard och snack till långt in på småtimmarna. Det var sista kvällen och ingen ville riktigt gå och lägga sig...