kaffe och en liten hund

Klockan är strax innan fem och det är trångt när vi kliver in på det lilla italienska caféet. Vid det stora fönstret sitter människor och betraktar förbipasserande på gatan utanför. Nedanför, på andra sidan glaset sitter två killar på fönsternischen, dricker kaffe och röker. De sitter på varma filtar, pratar med varandra och ser ut att ha det så bra. Så där avslappnat och lördagsmysigt.

Alla stolar är upptagna men det gör inget. Till det här lilla caféet kommer man för det goda kaffet och finns det ingenstans att sitta så får man helt enkelt göra sig en. Vi slår oss ner på en liten kant där vi samsas med kaffepåsar i vackra färger, pratar en stund och klappar en liten hund.

Tiden trillar iväg och snart har vi druckit upp vårt kaffe, den lilla hunden har följt med sin husse ut på stan och vi kramas hej då innan vi ger oss ut i vimlet på gatan igen.

En halvtimme i livet som inte gjorde så mycket väsen av sig men som var himla fin i all sin enkelhet.