tisdag 25 januari 2011

en tidig morgon

Väckarklockan ringer och jag vaknar till. Jag har satt ett extra larm som jag bestämmer mig för att stänga av. Jag är vaken nu. Det är becksvart ute när jag försiktigt tassar ut ur sovrummet för att inte väcka Herr S som fortfarande dröjer i nattens drömmar.

Det känns ovanligt mörkt denna morgon, men så är det också januari och långt ännu till ljusa sommarmorgnar. Det är tyst i huset, bara lite skrammel från ett badrum ett par våningar upp. Men ändå. Lite tystare än vanligt. Jag skyndar lite. Halv åtta ska jag möta upp min vän på ett fik lite längre ner på gatan och jag vill inte vara sen. Klockan blir kvart över. Jag smyger in i sovrummet, pussar försiktigt hej då på kinden och tassar sen ut igen.

Det är tyst ute. Och stilla. Det är något fel på den stora dörren ut mot vägen. Den ska vara öppen så här dags men idag är den låst. Jag vrider om låset och går ut. Det är tomt vid hållplatsen. Jag väntar och vagnen är sen. Jag kunde lika gärna ha gått och varit där nu. Typiskt.

Jag lyfter handen och tittar på klockan och konstaterar att hon nu är halv. Jag låter handen falla igen. Och då, när handen är någonstans i höjd med fickan, händer det. Ljudet av en inbromsad vinylskiva ekar mellan väggarna i mitt morgontrötta huvud. Klockan är halv. Halv sju! Inte halv åtta. Inte konstigt att det var släckt i alla fönster. Alla inga människor var ute. Att den stora ytterdörren var låst. Att spårvagnen inte kom. Jag kollar klockan på mobilen men kan ändå inte riktigt förstå. Är det nu vi ställer om till sommartid?

Jag känner mig helt snurrig. Som om någon verkligen lyckats lura mig och att alla står bakom ett hörn och fnissar, redo att hoppa fram och ropa "Surprise!". Jag går hem igen precis när spårvagnen kommer över krönet och de som stod och väntade med mig måste ha undrat. När jag kommer in på innergården går mitt alarm igång. Jag tar upp telefonen, stänger av och passar på att kolla om jag ställt det andra larmet fel. Men inte. Jag måste helt enkelt ha drömt att klockan ringde imorse. Men vad gör väl det. Jag kommer hem och kryper ner i en varm säng. Där ligger jag sedan i en halvtimme och lyssnar på Herr S lugna andetag medan jag försöker förstå morgonens märkliga inledning.

Vid halv åtta sitter jag på fiket. En kvart senare dyker min fina vän upp och vi pratar snabbt bort en timme medan vi äter en härligt stärkande frukost. Stärkande som i kolhydratrik. Perfekt just idag!
Men nu är jag trött. Och ganska tacksam för IT-problem som gör att jag inte kan jobba för stunden.

Hoppas att ni sov så länge som ni tänkt er idag, det är bra skönt att vakna utvilad ändå.
Kram på er!


2 kommentarer:

Lysande ögonblick! sa...

hihihi. men kära nån. tur det var en så härlig frukost. :-)

mammaxtre sa...

Åh vad jobbigt! Något liknande hände mig förra veckan. Fast jag hann bara göra i ordning mig. Jag hann aldrig ta mig utanför dörren. Jag smög ned i sängen igen :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Hej hej..

Mitt foto
..och välkommen hit! Till mig, en glad och energisk livsnjutare som tycker om att fokusera på det goda i livet. Jag växte upp på Öland men flyttade till Göteborg 2006 efter avslutade ingenjörstudier. När jag inte jobbar försöker jag njuta av tiden med dem jag håller av och att utnyttja allt kul den här stan (och resten av världen också för den delen) har att erbjuda. Hoppas att ni ska hitta inlägg här som inspirerar eller bara ger en liten paus i vardagen. Så åter igen, välkommen!