dagens

Efter en förmiddag med möten tog jag träningsväskan och begav mig till gymmet för ett lunchpass. Min kropp har inte fattat det här med att välja en alternativ energikälla till kolhydrater riktigt än, trots tre veckor på strikt lchf, så även om jag stundtals var helt säker på att jag hade bly i skorna misstänker jag att så inte var fallet. Ett inställt eftermiddagsmöte öppnade sedan upp för en lunch på stan och möjligheten att jobba samtidigt. Önskar att jag vore författare istället så att jag kunde vara lite mer mobil. Sitta på små mysiga caféer och skriva fantastiska mästerverk. För det är väl så det är att vara författare? Eller, vad säger du Åsa?