inte så fransk direkt

Åh vad det är festligt att jobba på ett internationellt företag med personer från olika kulturer och med olika nationaliteter. Dagens i särklass största garv kom ur just ett sådant möte. Svenska Elin möter franska Benjamin. Vanligtvis sitter vi i telefonkonferens varje vecka men just nu är han och hans kollegor här i några veckor och jobbar på plats. Vi har setts en gång tidigare så det blev ett glatt bonjour när han svänger förbi mitt skrivbord, där jag och en kollega sitter och går igenom några dokument.

Så plötsligt rundar han mitt skrivbord och kliver rätt in i mellan mig och min kollega, böjer sig fram (eftersom jag sitter ner) och stannar med huvudet en sådär fem centimeter från min kind. Så där satt jag, avbruten i mitt samtal med min kollega, med en fransk kind alldeles nära min och kände hur otroligt långsamt min hjärna processade händelseförloppet. Helt lugn satt jag där och funderade. Luktar han på min parfym? Kollar han vad det står på min post-it bakom mig på skrivbordet? Fast det kändes ändå inte så där himla konstigt som man kanske kan tänka sig, utan mer "Jaha, ja han hittar väl det han ska".

När han sedan fick ur sig ett ursäktande ok så förstod jag. Vi skulle ju kindpussas! Oh jesus. Stackars Benjamin. Där stod han mitt emellan två svenska tjejer varav den ena alldeles tydligt inte förstod någonting. Och det är inte det att jag inte vet att man kindpussas i Frankrike, jag har bara inte varit med om att de har gjort det på jobbet tidigare. Men det händer ofta, jag har bara lyckats missa pusskalaset. Så när det gick upp för mig att det var det som förväntades av mig blev det naturligtvis ett litet skratt och en puss vid varje kind, (för på kinden ska det ju inte vara).

Men det där lilla skrattet gick över i ett hysteriskt gapskratt när han försvunnit ut i nästa byggnad. Så att så där väldigt fransk av mig är jag nog inte i alla fall.

The Elin way.