För er som hängt med ett tag så är det säkert inte helt obekant att jag älskar frukoststunden. Kaffe, äggröra, smoothie, och så lite skön musik i bakgrunden. En näst intill helig stund. Som aldrig infaller någon annan gång än på helgen. Vilket är synd. Men det är väl också det som gör den speciell. Och något att längta till.
För i veckorna ser varje morgon ut så här:
* Går upp och släpar mig ut i badrummet.
* Duschar, gör mig i ordning så gott det går och borstar tänderna.
* Gör två mackor och packar ner i väskan (Känner mig som ett skolbarn. Det är bara smörgåspappret som fattas).
* Småspringer till spårvagnen. Hinner nästan skumma igenom hela Metro innan det är dags att kliva av.
* Kommer till jobbet, dumpar väska och jacka och går och hämtar kaffe.
* Äter frukost framför datorn. Går på möte.
Det finns liksom inget utrymme för någon prickig kaffekopp, varm äggröra eller en stund i soffan. Jag skulle naturligtvis kunna gå upp tidigare men jag väljer att sova några minuter längre. Jag behöver det mer än frukoststunden. Och så blir det liksom så där extra härligt när det väl blir helg och man får chilla i soffan halva förmiddagen och njuta av att ha tid.
Så här sitter jag och känner in rummet (och stunden). Som Ernst hade sagt.
(Snart börjar det igen, mamma. Då blir det sommarmys. Vin, översockrade citat och fniss i soffan!)
Ha en riktigt skön lördag hörni!
4 kommentarer:
Tack detsamma!
Vilken ljuvlig kaffekopp! Så fin!
Äggröra är gott, åt också det i morse. :)
Kram.
Visst är frukoststunden helt vansinnigt fin. Jag går själv upp tidigare för att hinna skumma igenom DN och äta i lugn och ro. Däremot ingen morgondusch, utan kvällsdusch. På helger är frukost/brunch en lång historia, med massor av gott och tidning. Bästa, bästa! Önskar dig en fin måndag ! Kram
Jag lindade in mina pizzasmörgåar i smörpaper och tog med till jobbet härom dagen, barndomsminnen dök upp! Tack för din omtänksamhet och fina ord inne hos mig! Kramar
Skicka en kommentar