Du och jag Björn. Det var så självklart en gång. Livet och vi. Jag gick först och i min lilla hand höll jag din lilla hand och så var det bra med det. Jag önskar fortfarande så väldigt ofta att livet kunde få vara just så. Att om jag bara håller din hand i min så blir det bra. Men det är det inte och du är inte här längre.
Idag skulle du ha fyllt tjugonio år. Tre födelsedagar utan dig. Det är alldeles för många och trots det kommer det att bli så många fler. Och jag försöker att hitta ord för att beskriva den där enorma saknaden men det går inte. Så jag lånar en rad ur en låt av Ulf Lundell och så tittar jag på några foton från den där tiden i livet när vi var något självklart och vi aldrig behövde sakna varandra.
Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så saknar jag dig.
I mitt hjärta finns alltid du.
9 kommentarer:
kramar i massor! <3
Så fina bilder med fina minnen, jag blir tårögd... Kramar till dig!
Massa kärlek till dig!
Vilket fint inlägg. Många kramar till dig min vän.
Älskade vän, vad fint skivet! Stor kram till dig!
Sophie
Du skriver så fint Elin. Många kramar
Tack för alla fina kommentarer, ni är fina ni. Kram!
Du är så fin fina...
Så himla fint Elin. Du berör mig. Massa kramar, tankar och kärlek.
Skicka en kommentar