Alltså, vilken grej. Den där dagen när man inser att man kan äta matjessill och nypotatis även utan nubbe och snappsvisor. Det är ju så grymt gott!
Dagens stora bedrift var annars fönsterputsningen. När bladen på träden utanför ser mer bruna än gröna ut, då vet man att det är dags. Och då brukar jag vänta i tre månader till. Kanske för att det ser ut som att ett dagisbarn varit där och ritat stora cirklar och ränder när jag är klar. För att jag blir så himla trött på mig själv och tänker att det är tur att det är typ ett halvår till nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar