Min mamma är uppvuxen på en gård i Skärlöv på sydöstra Öland, långt ute på vischan som hon brukar säga. När min mormor gick bort för några år sedan fick mamma ärva den och nu står den här och väntar på varsam renovering. Eftersom mina föräldrar bor kvar i huset de byggde innan jag kom till världen så får vi tjejer ha hela gården för oss själva medan vi är här och det är jag verkligen så väldigt glad och tacksam för. Det är måhända inget fancy ställe det här, men charmigt som bara den.
Och vet ni, i sängkammaren på övervåningen står min gamla imperialsäng, den jag sov i när jag var liten. Nu sover jag i den igen och jag tänker att den måste vara gjord för en sådan kort person som jag (blott 162 cm lång) för mycket längre kan man inte vara om man ska sova i den. Det är inte svårt att bli nostalgiskt när jag vaknar på morgonen och kan ligga och titta på samma sängknoppar jag låg och tittade på när jag var en liten tjej och fortfarande bodde hemma!
2 kommentarer:
Men åh vad mysigt det ser ut! Vilken känsla att få ligga i den där och känna historiens vingslag... Kramar
Så mysigt det ser ut, vilken vacker säng!
Skicka en kommentar