när jag blir lycklig ända in i själen

Jag tänker att jag är en person som är ganska lätt att göra glad och som i princip alltid är just det också. Glad, lycklig och tillfreds med livet. Men så finns det stunder när jag blir så där extra lycklig, ni vet, varm och upprymd i själen, och det är när jag får vara nära djur. Katter, hundar, hästar, kor, får you name it. Ge mig något att klappa på och ni har en lycklig Elin. 

Ända fram till min flytt till Göteborg för fem år sedan har jag haft djur omkring mig och jag har ridit sedan jag var sju år. Hästarna och ridningen är något jag saknar väldigt mycket men utan bil blir det lite krångligt när man bor i stan.

Detta har mina vänner förstått och därför blev jag ungefär världens lyckligaste när jag i födelsedagspresent, för ganska så länge sedan, fick en tur på islandshäst. Så idag, en solig och skön söndag i september var det äntligen dags att sitta upp och ge sig ut i skogen!

Redan klockan tio blev jag upphämtad för vidare transport. Morgonkaffet fick följa med och värmde gott i magen tillsammans med förväntningarna som redan fanns där.

Framme i ett soligt Kungsbacka och Gneisti Islandshästar!

I det lilla stallet stod alla hästar i varsin box och luktade så där gott som bara hästar kan. Små nyfikna mular tittade fram över kanten och blåste ut nyluktad luft från de nya besökarna. Jessica tittade nyfiket tillbaka.

Jonathan borstade med van hand av sin Maximus..

...och Ella kratsade hovarna på sin Fláki..

..medan jag gick in och hälsade på min Zomi. Han var ny i stallet och tydligen både busig, envis och självständig. Precis som jag tänkte jag och så var jag genast övertygad om att vi skulle komma väldigt bra överens.

Sadlarna lades mot varma hästryggar och sadelgjordarna spändes fast.

Sedan gav vi oss ut i skogen! Vi klättrade uppför steniga backar, över knaggliga rötter, vadade genom meterdjupa diken fyllda med vatten och trasslade oss igenom snåriga passager. Det var alldeles fantastiskt och hästarna var helt otroliga. Vilka kämpar! Men eftersom det inte var någon "walk in the park" så blev det heller inga foton från hästryggen. Men här har vi i alla fall stannat för en fikapaus efter dryga timmen till häst.

Man blir hungrig av att rida och då är det bäst att fylla på med energi, som med bullar och kex till exempel.

Zomi ville ha bulle han också men nöjde sig, efter lite övertalning, med gräs. Han var för övrigt en himla fin häst som skötte sig alldeles exemplariskt! 

Väl tillbaka i stallet igen var jag lyckligast i världen tror jag. Och trött. Väldigt trött.

Ella var också lycklig. Så där "hästlycklig".

När vi borstat av våra pållar pussade jag hej då på mulen och tackade för en härlig tur i skogen. 

Åh, han var så fin. Tänk om han kunde fått följa med hem. 

Utanför stallet hittade vi den här lilla livsnjutaren. Så då fick vi ju så klart stanna och klappa lite på honom innan vi åkte hem.

Eftersom det var en så fin dag så passade jag och Ella på att åka ut till havet lite senare. Vi tog med oss sushi och satt på klipporna och tittade på segelbåtarna på väg mot hamn. Det var höstvarmt i luften och solen stod lågt över horisonten. 

Utomhusmiddag är nog den bästa middagen tror jag.

För då kan man ta igen sig och andas frisk luft efteråt.

Så låg vi där på klipporna i ett par timmar och pratade om livet, till vinden blev svalare och det var dags att vika ihop filten och åka hem.

Det är knappt att man förstår hur bra vissa dagar kan vara.