Med en kille boendes i lägenheten ovanför, och en kille i lägenheten under, har jag genom åren fått ta del av såväl morgon- som kvällsrutiner. Jag inbillar mig att jag är lite tystare, kanske för att jag inte står upp och kissar, men ibland händer det att även jag kan bidra till gemenskapen. Som när jag är förkyld till exempel. För är det något jag är verkligt bra på, så är det att snyta mig. Ordentligt. "Som en hel karl", för att citera en god vän.
Jag har försökt att snyta mig mer "kvinnligt". Ni vet så där som alla kvinnor i filmer gör när någon stilig man ger dem en näsduk att torka tårarna med. Men jag kan inte. Gör jag det är jag ju fortfarande snorig efteråt, om än med en viss bibehållen "kvinnlighet". Så nä, det där med fina näsdukar och söta små snytningar är inget för mig.
Jag beklagade mig för mamma en gång och sa att jag alltid blir så yr i huvudet när jag snyter mig, varpå hon, som är sjuksköterska och snabbt kunde konstatera att det inte var någon fara för mitt liv, skrattade och sa att det förmodligen är för att jag tar i så mycket. Och så är det ju så klart.
De senaste dagarna har jag sedemera noterat att det ekar något fruktansvärt även i mitt lilla badrum. Jag inser att även mina grannar måste ha noterat detta, för när jag snyter mig låter det som att det står elefant i badrummet och trumpetar för full snabel. Jag tyckte först att det hela kändes något pinsamt men flera trumpetarsessioner och fniss senare struntade jag helt enkelt i det och tänkte att de tusan i mig tro får vad de vill.
För här är jag, en förkyld tjej som minsann vet hur man snyter sig som en hel karl. Och jag är stolt över det. Så det så!
Kram på er!
1 kommentar:
Haha! Jag vet precis hur det känns, går omkring här hemma och spelar trumpet hela dagarna, och nätterna..!
Skicka en kommentar