Ombord fanns också män i konstiga hattar och lederhosen, de man vanligtvis brukar se i kostym på väg till viktiga möten. Cheferna. De passade upp på oss på bästa sätt och stämningen var god när vi klev i land på den lilla ön. I samlad trupp vandrade vi sedan upp till festlokalen där marschaller lyste upp i höstmörkret.
När vi kom in i värmen stod borden dukade och på scenen väntade instrumenten på sina musiker. Det blev en minnesvärd kväll med en lyxig skaldjursbuffé, ett fullt dansgolv och många skratt. Bandet spelade såväl skämslåtar (ni vet, såna som folk alltid dansar till hur mycket de än skäms) som nyare musik och mest av alla dansade nog männen i de konstiga hattarna. Färjan hem gick 00.16 och alla kom med.
Så idag unnade jag mig en sovmorgon, ända till klockan nio. Pigg och utvilad drog jag på mig träningskläderna och gav mig ut på en power walk i den fuktiga och svala morgonen. Det var inte många som hittat ut till Slottskogen när jag kom dit så det blev en skön promenad med bara några få möten. Massor av tid att tänka och bara andas. Tid att samla sig. Tid att fundera över veckan som varit och helgen som väntar. Livet går ibland i ett rasande tempo och det är lätt att glömma bort stunden. Den som är just precis nu. Jag försöker att stanna upp ibland och bara vara lite. Det är trots allt väldigt trevligt när man ibland får sig själv som enda sällskap.
Så nu känner jag mig nästan lite extra redo att möta lördagen, allt roligt som väntar.
Ha en riktigt skön dag hörni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar