Piffigt möte!

För några veckor sedan gick jag en sväng på stan efter jobbet. Jag strosade runt bland höstnyheter när jag plötsligt blev stående framför ett blått diadem med en stor rosett på. Galet sött men högst oanvändbart för någon som jag. Jag är inte så där bondromantiskt vacker som alla modeller i tidningar som Lantliv och Drömhem&Trädgård. Men jag kunde ändå inte motstå denna piffiga lilla sak så den fick följa med hem och har sedan dess hängt på en krok i badrummet och väntat på dagen D. Diademdagen.

Och så idag var det äntligen dags. Rätt kläder, rätt väder och framför allt rätt dag, fredag! Med stolta steg gick jag genom Haga denna sköna morgon och kände mig som hämtad ur vilket vackert livsstilsmagasin som helst.

På väg till båten blev jag stående vid ett rödljus. Bredvid mig stod en mamma och höll sin lilla dotter i handen. Den lilla kan inte varit mycket äldre än fem år, med rågblont hår och inbakad fläta.
Och tänka sig! Som pricken över i hade hon ett vackert ceriserosa diadem med en stor rosett på.

Där stod vi bredvid varandra, två piffiga tjejer på väg; en till jobbet och den andra till dagis. Jag log och sa att det var ett fint diadem hon hade och visade henne samtidigt mitt. Hon fnissade blygt och höll mamma lite hårdare i handen. Jag anade en viss stolthet och tror att hon kände sig minst lika fin som jag gjorde!

Det slog snart om till grönt och våra vägar skiljdes åt.
Men här sitter jag nu med en stor rosett i håret och känner mig glad över detta härliga möte som förgyllde min dag.