Ibland hinner man liksom inte med allt man vill. Som till exempel att uppdatera en blogg för att inte sitta där på måndagen med en hel helg i bagaget och fundera över hur man ska kunna sätta ord på allt man har upplevt. Det är i dessa stunder man är så otroligt tacksam över sin kamera och över att man orkat konka runt på den överallt.
Att man sen har en syster som stundtals blir smått galen över den där linsen som zoomar in i tid och otid, det är fötret man kan leva med. I know she loves me!
 |
Pappa öppnar ostron.
Det finns en första gång för allting! |
 |
| Herr S med nykokta humrar |
 |
| Skaldjursbuffén dukades upp.. |
 |
..och det det skålades och skrattades till
långt in på natten. |
 |
Med fina trädgårdshandskar blir träd-
röjning så mycket roligare! |
 |
| Herr S är första löveldare i Skärlöv |
 |
En välförtjänt fikapaus!
Mammas bullar och så några köpta mazariner.. |
 |
Den gamla postlådan känns som ett minne från en svunnen tid.
Över någon som sökte en dröm. Som sökte och återvände hem. |
|
 |
| Tranorna lyfter mot söder med många mil framför sig. |
 |
| Böda Sand, herr S... och så min skugga då.. |
 |
| Den lilla (systern) och havet |
 |
Vi hittade stora spår i sanden.
För spänningens skull fick det vara vargspår. | | | |
|
 |
| Vrak på stenstranden i Grankullavik, Ölands Norra Udde |
1 kommentar:
"Skaldjursbuffén dukades upp.." och slukades upp! Många fina bilder, särskilt den jag tog på glada mams och paps. ^^ och från Skärlöv!
Skicka en kommentar