Det brukar inte vara så men i år kom julen väldigt tidigt till mitt lilla hörn av världen. Kanske för att han som håller till i sitt kommer hem vid jul och jag på detta sätt försöker krypa avståndet i tid genom att ta ett jättekliv dit. Inte forcerat, det bara blev så.
Så medan grå dagar har passerat utanför fönstret har jag lyssnat på julmusik och känt mig i julmood. Ljus, mossa, vitt, guld, kaneldoft och stjärnanis. Igår gick jag all in och bakade lussekatter och tänker att det är lite galet men att det faktiskt inte finns några regler. Och jag tror att det mest av allt är han som saknas. Men snart kommer han hem. Till dess njuter jag av lussekatter till frukost och levande ljus i de skumma morgontimmarna.
2 kommentarer:
Känner igen känslan! *fniss* ... Exakt så är det för mig också!
Min hjärtevän har varit bortrest en längre tid. En månad är jääättelänge... :) och snart snart är han hemma igen...
Ha en fin vecka, Elin!
Kram!
Åh, härligt att det finns fler som längtar och vet hur det känns! En månad kan vara oändligt lång eller alldeles för kort beroende på vad man befinner sig i :)
Önskar dig en skön vecka! Kram
Skicka en kommentar