nya älsklingar!

Jag fick ett telefonsamtal tidigare i somras. Det var 2006 som ringde och ville ha tillbaka alla tråkiga ekmöbler som dräller runt hemma i min lägenhet. Hallelujah, inte en en dag för tidigt! Men de måste ju ersättas av något annat och det har jag så klart fixat nu. I fredags drog jag med pappa på en shoppingrunda på diverse förmedlingcentraler och second hand-ställen i stan (alltså, som sällskap inte som plånbok) och idag åkte vi och hämtade alla fynd och nya kärlekar.  

Som den här gamla pinnsoffan som jag hittade på Kupan, Röda Korset, för 100 kr. Först tänkte jag att jag skulle måla den vit men nu är jag nog lite inne på att låta den få vara fortsatt turkos. Fast tyget ska jag byta ut i alla fall. Vad tycker ni , måla om eller inte? Jag tänker mig lite happy 60-tal i köket á la Leila bakar liksom. 

Den här gamla pianopallen blev jag helt störtkär i så den fick följa med hem från Retro. 180 pengar kostade den. Förvisso inte så långt från ek och trä och allt det där men den här får dispens.

På kommunens förmedlingscentral hittade jag två av varje av dessa damer. De mindre blir bra i köket men var karmstolarna ska få plats vetisjutton. Kanske i sovrummet, när jag sålt den stora sängstommen (i ek så klart) med tillhörande sängbord. Jag visste bara att jag måste ha dem och jag menar, för 50 kr styck hade det nästan varit oförskämt av mig att inte köpa dem. Ni ser ju själva hur uppfordrande de ser på en, tänk er den avhyvlingen, om man gått därifrån utan dem.

De är så där charmigt slitna som bara gamla möbler kan vara. 

Ok, I know. Trä igen och jag vet inte hur jag tänkte riktigt men jag köpte två likadana för 50 kr styck. Kanske på högkant som sängbord? Eller bredvid varandra som soffbord? Eller i förrådet i väntan på något annat. Man vet aldrig.

Lagom till fotosessionen var över drog sommarens värsta åskoväder in över ön. Tur att jag hann gå ut med hunden innan för det kändes verkligen som att vara med i värsta domedagsfilmen när de svarta molnen drog in från söder och täckte hela himlen. Men det var ganska mysigt också, för när det åskar, regnar och blixtrar ute så brukar hela familjen stå under taket på verandan och säga "Wow! Kolla!" och "Oh shit vilken blixt, såg ni!?" och så säger man "Aaa... coolt" eller "Usch, det är lite läskigt ändå" eller "Vilka naturkrafter alltså!". Och när det värsta är över så går man in och dricker te och myser en stund i köket. 

Ja, så kan det vara hemma hos min familj en alldeles vanlig måndagskväll i augusti.