Den är en liten kaka på väg till Öland och hon har åkt ändå från hufvudstaden. Men häng med på det här oflytet, jag förstår att hon grät redan i kön till biljettluckan.
Hon åker till Centralen, kommer på att hon glömt sin mobil hemma (vilket man kanske kan leva med om man bara är iväg ett par dagar men nu ska hon vara borta i en vecka), tunnelbana tillbaka i 20 minuter, hämtar mobil och kastar sig i en taxi, fastnar i eftermiddagstrafiken och missar tåget med ett par minuter. Köper ny, dyr biljett på Centralen, kommer till Linköping då tåget plötsligt saknar lokförare och blir stående. Kommer för sent till Alvesta och missar sista tåget till Kalmar och får åka taxi hela sista sträckan. Vissa dagar alltså.
Jag tänkte att hon säkert behöver muntras upp lite när hon väl kommit fram, så jag nu har jag bakat en banankaka. Jag menar, socker och lite te måste ju ändå lindra lite, visst?
Hoppas att ni haft en skön tisdag!
5 kommentarer:
Äntligen framme? Ja, det kan man kalla oflyt. Tur att kakan ser så god ut i alla fall!
Kram.
Men nä, vilken otur. Ja. En god hembakad kaka gör nog susen. :)
Vilken tur att du stod redo med kakan söta du! Kram
Hej igen!
Svar: Åh, tänk att du växte upp där i närheten på Öland.
Det är otroligt vackert där och jag gillar deras dialekt.
Trevlig hemresa! Kram.
<3 <3 <3
Skicka en kommentar