det hänger en dröm på min vägg

Eller, det hänger flera faktiskt, men alla utom en väntar liksom på sin tur.
Faktum säljer varje år kalendrar med olika teman och i år har drömyrken fått en plats framför linsen. Jag köpte kalendern av en liten man som stod med sina tidningar och kalendrar mitt i den mest hysteriska julrushen på ett stort shoppingcenter i stan. Kontraster.
Vi pratade länge och tiden liksom saktade in. Han visade fotot på sig själv i kalendern berättade om sina författardrömmar. Om sin resa från Sydamerika och om hur han slutligen hamnade i lilla Sverige. När vi sa hej då fick jag en kram. Det var fint tyckte jag.

Nu hänger alla drömmar på väggen i min hall och är det första som möter mig varje morgon när jag kommer ut från sovrummet. Som en liten påminnelse om livet på något sätt. Om längtan och drömmar. Det vi bär med oss, inom oss och alltid äger rätten till.

Men den är också en påminnelse om livet när det inte blir som man hoppats eller önskat. Om motgångar. Och om att inte kunna ta för givet de mest självklara. Som den varma säng jag nyss klev upp ur.

Jag är frisk. Har tak över huvudet. Mat. Ett jobb. Min familj. Frihet. Trygghet.
Jag tänker ofta på hur det skulle vara om jag saknade något av detta. Eller allt.
Tänker på dem som gör det. Hjälper på de sätt jag kan, varje månad. Tänker att det måste göra skillnad. Att möjligheten att förändra är verklig om viljan finns.

Drömyrke: Krögare