ibland undrar jag

När man har det så himla bra på jobbet som jag har det, hur kan man då säga upp sig för att börja med något annat? Svaret är enkelt förstås. Egentligen. För att utvecklas och lära nytt. För drivet, viljan och suget efter nya utmaningar i livet. Men ändå, ibland tillåter jag mig att undra. Som imorse, när vi hade lyxfrukostfredag.

Femtio morgonpigga människor mötte upp och summerade veckan över en härlig frukost. Tusan vad fint!

Fast vet ni. Om någon timme ska jag på lunch med mina nya chefer och arbetskamrater och det ska bli så himla trevligt. Det är så där så att jag verkligen längtar efter att få träffa dem. Tänk att få det bästa av två världar på en och samma dag. Tacksam så in i norden är jag.

(Undrar hur många inlägg jag har gjort om frukost på jobbet. Kanske dags att vidga vyerna lite, enbart av den anledningen. Så att ni får läsa om något annat också.)

Skickar massor av varma fredagskramar till er!