Efter vår camping där i Mo i Rana drog vi vidare mot Svartisen, en av Norges glaciärer. Lite naturupplevelser är aldrig fel.
I samma strålande juliväder som alla andra dagar tuffade vi ut på glaciärsjön i den lilla båten som skulle ta oss till startpunkten för vandringen.
Det var en stilla och vacker tur i alla fall...
..och vandringen bjöd på helt fantastiska vyer!
..och efter en dryg timmes vandring skymtade vi till slut den blå glaciärisen.
...och då blev jag ungfär så här glad. Fast mest tog vi bara ett exakt likadant foto som vi hade sett i en av turistbroschyrerna för glaciären.
Vi gick förbi varningsskyltarna och tog oss närmare isen men höll oss ändå på behörigt avstånd.
Eller jag gjorde i alla fall.
"Jag kastar lite sten på glaciären, sen kryper jag in i den och ber Elin ta ett kort"-filmen.
Och så fick han som han ville i alla fall (eftersom det inte är någon idé att försöka vara morsa här).
Fast han fick nöja sig med att sitta utanför det där jävla hålet. Kompromisser is da shit.
När vi kom tillbaka till bryggan var vi trötta i benen...
...eller mer trötta. Generellt sett.
Så åkte vi vidare och stannade till vid Polcirkeln...
...och frös lite bland stenhögarna som besökare byggt upp.
Vi gick in och värmde oss med en kopp kaffe...
..innan vi for vidare ut i fjällvärldens landskap med vida vidder och snötäckta toppar.
Vi kom fram till Bodö framåt kvällskvisten och hittade en jättehärlig naturcamping precis vid havet.
Sjuttio kronor betalade vi till tysken Uno som ägde campingen och som satt och drack kvällskaffe i sin husbil när vi kom dit, sedan valde vi en plats där vi tyckte att både lillbilen och tältet skulle stå bra över natten..
och när allt var fixat tog vi med oss mysfabrorn Ramos ner till stranden...
..och satt där i våra brassestolar och blickade ut över havet medan kvällen blev svalare och ljuset dröjde sig kvar..
2 kommentarer:
Älskar dig "Nää!" i filmen :-)
Vet du varför folk bygger stenhögar? Jag har länge undrat.
Annars - det ser onekligen fantastiskt ut!
Haha! Ja, min syster skrev så här angående just det (fast det såg du kanske): Hahaha! Åh, det där "Nääe!":t känner jag så väl igen. :) Barndomsminnen... ♥
Och det där med stenhögarna är intressant. Fenomenet finns ju överallt i världen. Såg det i Kina t.ex. Tänker att man kanske gör det för att visa att man varit där.. som ett avtryck. Får alltid en känsla av trygghet och närvaro av dem i alla fall. De fanns även på väg på upp Kebnekajse. Kram!
Skicka en kommentar