Det dags att åka vidare, lämna vackra Norge och ta oss över gränsen till Sverige igen.
Vårt sista stopp i Lofoten blev vid pittoreska Henningsvær.
Sedan lämnade vi sakta men säkert det vackra öriket och styrde mot ett regnigt och kallt Narvik..
...men där var det så grått och tråkigt att jag hellre bjuder på det här fotot.
Efter ett kort stopp i Kiruna åkte vi så vidare mot kvällens övernattningsplats, Nikkaloukta!
Och morgonen efter gick vi upp tidigt..
...för att vandra första etappen, den till Kebnekajse fjällstation.
En bit av sträckan kunde man åka båt. Det gjorde vi. Det var ju inte så att vi inte skulle få gå mer de kommande dagarna..
Och nästa morgon var det så äntligen dags!
Vi gav oss av vid åtta på morgonen och var tillbaka halv åtta på kvällen.
Det är något speciellt med att kunna fylla sina vattenflaskor i forsande vattendrag!
Efter ungefär två-tre timmar började stigningen på riktigt. Och då kom även snön.
Detta var för övrigt Markus vy hela dagen. Jag fick gå först och sätta tempot och för det är jag honom evigt tacksam. Tänker att det förmodligen var ren självbevarelsedrift...
När vi kom upp på första toppen tog vinden i och snön kändes som småspik mot ansiktet.
Och så äntligen, efter kanske sex timmars vandring, upp och ner för en topp (och ja, det är lite knäckande att stå på första toppen och se Kebnekajse försvinna upp i molnen lite längre fram) och sedan upp för Kebnekajse, såg vi toppstugan.
Den var ett mycket välkommet stopp innan den sista etappen, den upp till toppen. Där kunde man pusta ut en stund och äta lite medhavd mat innan man kämpade sig vidare.
Och det var vad vi gjorde. Något "Wow! Där är toppen!" blev det då rakt inte.
Utan snarare "WOW! Är det HÄR toppen" (man såg inte många meter men snöandet upphörde faktiskt precis när vi klev upp på den smala toppen och det gjorde det hela lite mer behagligt. Och roligt var det ju oavsett.)
På vägen tillbaka klarnade det upp lite och man kunde njuta lite av det otroligt vackra och magnifika landskapet.
Lapporten låg i dimma när vi passerade den några dagar tidigare men vi hittade vår egen här.
Markus stod på skorna och åkte ner för världens längsta pulkabacke. Typ.
Och jag ville inte vara sämre jag!
Lyckliga, nöjda och sjukt trötta landade vi tillslut på fjällstationen igen efter en helt fantastisk dag. En kall öl och lite chips har aaaaaldrig smakat så ljuvligt som då!
7 kommentarer:
Vilken fantastisk resa ni gjort! Och bilderna är helt underbara. Norrland är också väldigt vackert.
Jättekul att du visar så många bilder!
Tack Agneta! Jätteroligt med alla fina kommentarer och glada tillrop :)
Och ja, Norrland är bra vackert det också. Verkligen!
Vilken resa! Hur länge var ni borta?
Den var super Åsa! Vi var borta i två veckor, inkl. fyra nätter på Öland som avslutning.
Åter igen säger jag... vilken fantastisk resa ni gjort!!!
Tack för att du delar med dig av dina upplevelser.
Kram
Den resan måste vara ett minne att berätta för barnbarnen som man brukar säga. Fantastiska bilder. Jag vill genast åka dit! Bums! Kommer ni göra något liknande igen? Kram
Ja men verkligen Sandra! Den kommer jag att bära med mig alltid.
Vi har pratat om att göra en lite längre resa i Centralamerika på kanske fyra månader, längre fram. Vi gillar verkligen att resa båda två så det hoppas jag blir av!
Skicka en kommentar