road trip del 6

Åh, jag hoppas att ni inte tröttnat fullständigt på Norge. Och har ni det så håll ut, vi är snart i Sverige och innan ni vet ordet av är vi hemma i Göteborg igen.

Efter den där goda fiskburgaren hade vi ju ett litet äventyr kvar som ni kanske minns.

Det var det här. Att klättra upp på en topp...

...med en helt magnifik vy över Reine. Den jobbiga stigningen på en sådär åttahundra meter var som bortblåst när man väl kom upp på toppen.

Det stupar rakt ner på ena sidan och jag fick lite dödsångest, så där som man kan få när man är ett felsteg från den sista färden. Just det problemet hade inte Markus.

Vägen tillbaka var inte direkt någon walk in the park heller men man kom åtminstone ner med livet i behåll.

Så hittade vi nästa härliga campingplats och slog upp tältet för natten...

...och såg till att vi hade en fin vy att vakna till.

Sedan var det dags för kvällsmat... 

...och på menyn stod marinerad valbiff med sockerärtor och lite rödvin. Och för er som inte ätit valbiff (gissar att det är flertalet) så kan jag meddela att det till konsistensen är som nötkött och till smaken påminner om vilt. Vi tyckte att det var gott.

Nästa morgon drog vi vidare mot Ramberg på Flakstadøy..

..som är berömt för sina vackra sandstränder..

...och turkosa hav.

Och vackra var de och vattnet turkost. Och kallt, enligt han där på fotot som kavlade upp byxbenen och kavat traskade ut i det iskalla vattnet. Hur de där ungarna kunda vara i och bada fattar vi fortfarande inte.  

Färden gick vidare genom storslagna och skiftande landskap..

...och så stannade vi till i Nusfjord en stund...

..där vi bland annat var inne i en supermysig (och superturistig) lanthandel.

Vi chillade lite och tog en fiskburgare till...

...och tittade på båtar som passerade förbi.

Och så åkte vi ännu lite till. Vi valde att åka riksväg 837 istället för E10:an och åh vad glada vi är över det och tack Lonely Planet för tipset.

Vi gjorde ett lite pitchstop längs med vägen, tog mod till oss och öppnade den där påsen med Polarsnacks.

Fisksnacks alltså.

Och de smakade... fisk. Och var faktiskt ganska goda tyckte jag. Det tyckte inte Markus. Jag fick inte hänga påsen i backspegeln som en Wunder-Baum heller...

Nästa stopp blir Kebnekajse!