don carlos

Det är alltid tråkigt när någon blir sjuk. Men igår kunde jag inte låta bli att glädjas lite över ett tillfälligt frånfälle på grund av sjukdom. Nu var det inte heller jag som var sjuk utan den person som spelar munken i Operans uppsättning av Don Carlos. Den roll som Herr S är reserv för.

Vid halv åtta satt jag i publiken och väntade. Nervös. Kanske för att jag visste hur nervös Herr S var. Men så plötsligt gick ridån upp, orkestern började spela och snart stod han där i sin svarta kåpa.

Tre och en halv timme försvann så fort. Vilken fantastiskt opera av Verdi. Avskalat och modernt rent sceniskt men med en musik som fyller hela bröstet och stundtals gör det svårt att andas. Efter vissa arior kunde jag höra hela publiken dra efter andan. Det var smäktande och storslaget. Som opera ska vara.

Och Herr S? Han gjorde en strålande insats. Så klart.

Blommor och nervös väntan. 

Ibland, om man ser dåligt, är det bra att ha en mobilkamera

så att man kan fotografera för att se vad det står.