Under uppväxten blev det mycket sjungande och framför allt under skoltiden, men efter det kom jag bort från sången. Därför sökte jag mig efter ett tag till en fristående kör och blev antagen utan provsjungning. Jag sjöng sedan i ett antal år i Badrumskören bestående av jag, mig själv och Elin. En flerstämmig kör med gott självförtroende men utan någon egentlig utvecklingspotential.
För snart ett år sedan tog jag därför mod till mig och sökte till en riktig kör. Canto. Jag bävade inför uppsjungningen. Det hade trots allt gått nästan tio år sedan rösten var i någorlunda form. Jag följde dock med min vän Jenny till ett körrep och sjöng med så gott jag kunde. Med sopranerna. Vilken fullkomligt lysande sånginsats från mig. Inte. Men så blev det då i alla fall dags. Uppsjungningen. På darriga ben stod jag ensam i den stora salen och bakom pianot satt körledaren med spetsade öron. Visan jag fick sjunga var "Vem kan segla".
Visan som blev början till något nytt en gång för länge sedan, den blev början till något nytt igen. Jag blev antagen. Men inte som sopran utan som 2:a alt. Så nu förstår ni kanske exakt hur lysande min sånginsats var tidigare under kvällen.
Nu sjunger jag med kören en gång i veckan och vi uppträder ett par gånger per år. I fredags sjöng vi några låtar på Volvos Tjänsteårsfest på Svenska Mässan, kanske kan jag lägga upp några klipp från konserten här senare.
Och vind i seglen, det får jag bland annat av att sjunga, för det är så otroligt kul!
.
2 kommentarer:
Hurra vad bra att badrumsträningen gav ett sådant resultat!:)
Hihi! Ja, inte sant? :)
Skicka en kommentar