Det är hur jag ser mig själv men är jag sådan?
För bredvid viljan att ta mig vidare finns den del av mig som njuter så otroligt mycket av det som är nu. Av att vara i stunden. För allting förändras förr eller senare och inte alltid när jag själv vill.
Och så kommer då dagen när jag ställs inför ett val. Förändring eller inte? Bli kvar i det trygga en stund till eller kasta mig ut i något nytt? Något nytt som egentligen är ganska likt det gamla, fast ändå inte. Något nytt som i sin tur kanske innebär fler chanser till utveckling men som kanske också blir mer ensamt än det jag har nu? Gå från att kunna mycket till att inte kunna alls. Startsträcka. Tvivel. Tro på sig själv. Misslyckas. Lyckas. Utvecklas.
Att det ska vara så svårt att skiljas från sitt nu-liv. Förändringen är det enda bestående och den tar mig vidare i livet. Vidare som människa. Men tusan vad jobbigt det är ibland.
6 kommentarer:
Här är en till som vill ha förändring. Måste ha.
Men det är svårt. Jag vet vad jag har men inte vad jag får. Och så är jag så förbannat feg. Och bekväm.
I hear ya! Bekväm var ordet.
Jag bloggade just om det:)
Verkligen. Men, en förändring kan bära med sig mycket fina saker. Puss påre!
det är inte alltid så lätt att välja vart man ska härnäst. Kör på magkänslan, det är inte alltid huvudet tänker rätt :)
Ja, det har du rätt i Angelica. Jag funderar/känner efter fortfarande.
Måste bestämma mig snart
*biter på naglarna*
:)
Men jag ska nog komma fram till något bra hoppas jag!
Skicka en kommentar